Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
är bärgad. Lika viss är jag, men min dag varar
ännu. A la fin, käre Mikael -
Helen kom in till honom i mörkret, satte sig
på stolskarmen, smekte. Hon började resonera
om ett och annat. Hon föreslog vissa ändringar i
våningen, ville väl locka hans tankar från Pil.
Tyvärr intresserade honom icke dessa ändringar,
tyvärr tog han icke sina tankar från Pil. Ty han
ville icke! Ville icke! Icke!
Men hon fortfor: hon sa: Jag talade med
Mö-bius också om mig. - Om dig? mumlade Jonas.
Är du sjuk? Hon sa: Nej, jag är inte sjuk.
Och hon fortsatte att tala om sina trivialiteter,
sina ändringar, sina rum, sina mattor, sina
möbler. Kvinnosladdret blev den trötte och tungsinte
olidligt. Han tänkte: Vad tvingar mannen att träla
för hus och hem? Tig nu och lämna trälen i
tystnad! Men hon fortfor: eftertänksamt och
snusförnuftigt spörjande sig själv:
Jag undrar, vad jag skulle önska om jag finge
önska?
Och hon sa:
Vad skulle du önska, Jonas, om du finge önska?
Svara uppriktigt!
Och då han inte svarade alls, drog hon honom
i båda öronen och upprepade:
Vad skulle du önska? På heder och samvete,
Jonas! Önskar du en gosse eller önskar du en
flicka?
Den skurken! Den boven! Den infame, kallblo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
