Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
kasta de unga gästerna på dörren? Flickan kunde
mycket väl ha stuckits in bland ungdomarna -
märkvärdigare var hon inte. Den omtalade
»gripenheten» verkade inte störande. Hon skulle ha roat
sig med de andra, fast hon föreföll lite blyg och
tafatt. Hennes sätt att hänga efter Jonas var
visserligen förklarligt ur den synpunkten att hon kände
honom förut, men det verkade en smula imbecilt.
(Hon fann intet lämpligt svenskt ord.) Jonas i sin
inbilskhet yttrade om kvällen just innan han
somnade: Hon tilltalar mig i hög grad och jag tror
att hon tycker rätt bra om mig. - Dröm om det,
lille Jonas, dröm vackra drömmar! Till flickans
beröm kunde fru Helen säga att denna tillgivenhet
för Jonas hade en absolut systerlig för att inte
säga dotterlig prägel. Desto fjantigare tedde sig
Jonas, där han sprang omkring med stolar, kuddar,
vattenglas med mera. Den som glömmer sin ålder,
gör sig lätt lite löjlig. Fru Helen själv behandlade
den beskedliga människan enkelt och naturligt. Hon
skickade henne små ärenden då så passade eller
satte henne och Cecilia att rensa bär. När Pil på
tredje dagen insjuknade i sin vanliga men alltid
oroande feber, bad hon fröken Bochum vara
värdinna. (Jonas var så bortskämd av ordinarie
värdinnan att man nästan måste mata honom. Skulle
han ta benen ur ett stycke fisk, föllo händerna
maktlösa under bordet och han stirrade bekymrad
och misstänksam på fiskbiten.) Efter middagen gick
Jonas och Sonja Bochum några slag av och an i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
