Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Och vem bilar nu bror Maxi upp till Lannas
ständigt något skräpiga gårdsplan? Drottningen
av Saba - hon och ingen annan. Eller ock en
personifikation av »Sista Skriket». Helen kände
någonting hemskt i luften, anade en försumlighet,
störtade in på sin kammare och rafsade efter nya
klutar. Fru Barbara gick husasyn släpande Helen
med sig: Kära Helen - det här är inte fröken
Bochum van vid - vad ska fröken Bochum få för
intryck - det här måste fröken Bochum finna bra
underligt - etcetera etcetera. Jonas hade alltså
rätt, tänkte den förvirrade Helen, man måste
schåpa sig för den där flickan? - Kära Helen,
hur går du själv klädd, var har du dina juveler!
utbrast till sist fru Barbara i ett tremulande som
inspirerade Pil att skänka henne ett nytt
smeknamn: »Juvelarian»! Själv var den snåla frun
bepansrad med gamla och nya smycken. Den
välgörande judinnan, som på fester rörde sig bland
kungligheter och blåblodiga välgörenhetssystrar
smyckelös och i en dräkt som hon enligt Maxi
»lånt av våra pigor för att vara lite snygg» -
denna fru hade uppbjudit alla sina (mycket stora!)
resurser för att värdigt möta den lilla judinnan
från Hamburg, Jacob Felix Bochums sondotter,
Filip Bochums syster. Helen, först tillplattad, reste
snabbt gadden, genmälte: Du förstår inte det fina
i kråksången. Se själv hur enkel lilla Bochum är!
När en furstinna gästar inkognito, är det taktfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
