Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
nu skulle gå till på denna »av människofot sällan
beträdda plats»). Blott Helen fann inte någon
alldeles särskild anledning till glädje. I dess ställe
hade hon förberedelserna att tänka på.
Och så kom den där dagen.
Arla stod man upp, allting tecknade sig lyckligt.
Septembersol, frisk nedsilande dagg, glittrande vers-
~ ,.. - nät över gräsen. Inga miss-
Den dar stunden. .., , , ijL ..s , ,
oden, bara skratt. Man
skrattade åt allt, man skrattade åt intet. Man skrattade
åt Sonja Bochums lustiga svenska. Vissa uttryck
avslöjade nämligen vilken spjuver hon haft till
språklärare. Då Läckra riskan med den taktlöshet
som utmärker fastrar och mostrar påpekade att Pil
under nattens lopp fått »tre mycket fula finnar»
utbrast den lilla hamburgskan medlidsamt och
troskyldigt: Stackars satpojke, stackars satpojke! (Enl.
Mikael: allmänt vedertaget vänligt tilltalsord till
manlig ungdom.) Skrattet vände på ett lyckligt sätt
uppmärksamheten från tre fula finnar och botade
snabbt ett sårat ynglingahjärta. Ej mindre
skrattades det åt Girefanten som fjäskande sökte taga en
väska ur fröken Bochums hand. Letande i sitt
förråd av »artigt men bestämt avböjande fraser» fann
hon ett av dandyns och skogvaktarpojkens
favorit-uttryck - hon sa: Å nej kyss mig, herr Ahlmarck!
Oirefantkolossen tumlade förskräckt tillbaka och
det hela var mycket muntert och högst
förträffligt. Sammanpackad i tvenne bilar störtade Lanna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
