Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den där sekunden. - Söder 7777.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kujonera sig, åtminstone inte av sin hustru. En
bagatell det hela. Värre och viktigare ting skulle
tima. En ren bagatell. Men den där sekunden då
han betraktade Helen för att snart vända blicken
till Sonja, i den där sekunden led hon en pinsam,
ängslande spänning. Den gick genast över.
Ståtlig? Helen tyckte också att han var ståtlig.
Hon hade sagt honom det. Många gånger. Och
vackra gånger. Men inte på de sista femton åren.
Så småningom tystnar man.
Söder 7777.
Den glada utflykten till Klöven fick två följder.
Några veckor efter återkomsten till Stockholm mottog
fru Helen besök av pastor
Corfitz. Ärendet gällde strängt
taget hennes man: likvisst sörjde pastorn icke
över hans frånvaro. Fru Helen kunde uträtta
ärendet genom att till herr Kerrman framföra
pastorns bön om tillgift. För vad? Därför att han,
Corfitz, vid mötet på Klöven antytt att Kerrman
kunde vara lämplig som organisatör i helvetet. Fru
Helen drog sig sakta och varligt bort mot den
elektriska ringledningen. Pastorn log med vita
tänder i det svarta skägget, sa:
Fru Kerrman tror att jag inte är klok. Men jag
är klok. Till och med mycket klok. Jag har varje
afton under bönestunden frågat mig själv: Fällde
du det där yttrandet i vredesmod och ond avsikt?
Klart och tydligt har svaret kommit: ja! Alltså
för att skada? Ja! Gott. Då är saken klar. Bankir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
