Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
liga osakkunnighet och från denna skyddade punkt
öppna underhandlingar om fritt och hedersamt
återtåg. Lättvindigt men mycket osäkert! Den dystre
gossen skulle möta henne med frätande misstro.
Hans stoiska mor valde den tredje och svåraste
utvägen. Hon använde inte puder och kunde
följaktligen ingenting göra vid sitt ansiktes friska
laduväggsfärg: men hon kunde behärska sin
stämma och hon yttrade kyligt: Jaså, du är
mästaren, käre Pil. Det var ju roligt, fast inte blir
teckningarna bättre för det. Dessa
skenbart känslolösa och ormaktigt listiga ord utgjorde
inledningsrepiiken i ett proverb, som uppfördes
mellan klockan 8,45 och 10,20. (Under tiden
ned-lades Trulsen, skriande, i sin ständigt lika förtidiga
bädd, Annika insomnade bland vilda djur under
salsbordet, Cecilia diktade, Qirefanten lapade
punsch, i granen flämtade, uppflammade och
slocknade ljusen, och bort kokade den lömska
lutfisken.) Aktörerna i stycket voro bankir Kerrman
och fru Helen. Regin leddes - ack så omedvetet!
- av ett par först dystra, misstänksamma,
ängsliga, undrande, ivriga, heta, förhoppningsfulla, till
sist strålande pojkögon. Fader Jonas påpekade
vissa karakteristiska drag i byggnaden vilka »lätt
undgå ett oövat öga men som verkligen äro värda
beaktande. Fru Helen svarade högdraget, att hon
beaktat dem, att hon uppskattat dem ehuru hon
icke funnit dem särskilt märkliga, att däremot en
del verkligen praktiska och säkerligen vackra detal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
