Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Möbius slutligen som med vanlig samvetsgrannhet
vandrade genom hela huset och till och med
lyckades upptäcka fröken Cecilias rum, förklarade att
huset vore trivsamt och i sanitärt hänseende fullt
tillfredsställande men att främlingen ej borde
intränga för djupt i detsamma utan att medföra
kompass och ett mindre munförråd.
Sist anlände arkitekt och byggherre. De kommo
från Schweiz via Hamburg-Stockholm. Arkitekten
ropade redan nere från backen: Trivs mamma?
Fru Helen svarade: Om jag trivs - Hennes
skåde-spelartalang hade falnat en smula. Man kunde inte
rätt höra huruvida hennes svar följdes av ett
utropstecken, ett frågetecken eller ett långt
tankstreck.
Och vad sa Jonas? Hans första ord voro dessa:
Kan du tänka dig! Vi kunde inte förmå Sonja
att följa med oss hit! Tydligen hade han
grubblat över den smärtsamma gåtan hela vägen från
Hamburg till Klöven! Den naive mannen fortsatte:
Och kan du veta, vad hon gav för skäl! Helen
svarade snabbt: Jag kan inte veta och jag vill
inte veta. Ty - saken - angår - icke - mig.
För resten visste man inte rätt var man bodde.
Det Strandvägshus som sen urminnes tider kallats
»hemma i våran gård» övergavs: man flyttade till
»morfars». Jonas Kerrman, utbölingen, drog med
barn och blomma in i själva »Paradiset». Vad var
det jag sa, sa Maxi och Eddy. Ängeln med det bart
huggande svärdet drev ut oss! Eddy genmälte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
