Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
»dynastien Bourmaister». De sågo på varandra,
de sågo på Gud Fader, på Adam och Eva
tronande bland jordens djur, de sågo på ängeln
med det bart huggande svärdet – samme ängel
som givit Jonas Kerrman hemortsrätt i
»Paradiset»! - men de undveko att se på honom själv.
Han dröjde med svaret: när det kom var det
full-viktigt. Han sa: Maxi och Barbara har alldeles
rätt. En auktion är det enda affärsmässiga.
Dessutom ha de lagen på sin sida.
Tystnad. Därpå sprang Maxi upp, såg sig
förvirrad omkring, skrek: De! Va säger han? De!
Jag? Menar han mig? Å det är för skamligt, för
skamligt! Han kastade sig tillbaka i stolen, den
arme. Inte nog med att hans käraste önskan
överkorsades, inte nog med hotet om auktion - han,
Maxi Bourmaister, beskylldes för att vara upphovet
till eller åtminstone delaktig i detta hot! Jonas
reste sig och gick bort till de båda
utredningsmännen, von Loewen och Ahlmarck, som generade av
familjetvisten sökte göra sig osynliga i en
fönstersmyg. Eddy den löje, Bourmaistrarnes äldste,
skämdes över sin bror som nära nog snyftade. Han
yttrade kärvt: Lugna dig Maxi. Oör dig inte
löjlig. En auktion skulle vara osmaklig men dessutom
opraktisk. Vad menar Barbara? Vad skulle säljas
på auktion? Kanske »Paradiset»?
Sannolikt fann han den sista frågan dräpande
ironisk. Paradiset på auktion. Han glömde att fru
Barbara ej kände de ärorika gobelängernas historia
16. - Berg ma n, Kerrmans i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
