Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
För eit tiotal år sen upplöstes mitt barndomshem
då gumman mor flyttade över till oss. Hon tog
med sig ett par av de bästa möblerna och några
små minnen. Resten vandrade till
auktionskammaren eller skänktes bort. Min hjärtnupna hustru
sa: Men svärmor ska väl ändå ta med sig den
kära trofasta gamla symaskinen! Va svarade
gumman? Äsch det skrället har väl tjänt ut! Ändå
hade skrället som sagt betytt vårt dagliga bröd i
långliga tider. Men vi fattiga eller fattigfödde är
inte sentimentala och gudskepris för det!
Men där satt min känsloflödande hustru och
beströk mig med sina blickar. Och hennes bröder
knivskar utbölingen med sina. Och jag tänkte:
Pröva dig själv en gång till! Om du kunde snoka
upp alla föremålen i det där lilla hemmet och
ställa var sak på sin rätta plats - skulle du sen
ha hjärta att skingra dem? Ja, då! Det skulle jag
visst det.
Emellertid är jag en samvetsgrann människa och
jag traskade på i ullstrumporna. Spetsa nu öronen,
ty nu kommer det där jag ville säga dig. Jag
fortsatte mitt tankeexperiment och tänkte: Finns
det alltså ingenting som kunde förmå dig att
hänga fast vid de där gamla tingen? Då slog det
mig- J°> iag kunde tänka mig«någonting, en
omständighet, en händelse, som kunde »rädda» mitt
barndomshem. Om en främling, en utböling stege
in i de där båda små rummen och sa: Hav bort
skräpet! Sälj det! Tag hellre penningen om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
