Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
gåvning eller är det bara Jonas -?
Konstruerande funderingar: Att hon är kär i Jonas
förutsattes: då måste Jonas så småningom smickras
och påverkas av att se sig älskad av en ung,
vacker, intelligent (?), rik flicka. Temat är givande,
men den som broderar över det kan inte anses
stort mer »fullvuxen» än till exempel den poetissa
som i somras avslutade fjärde omarbetningen av
dramat »Mikaels fall» (prosaupplagan). Fru Helens
ungdomliga, poetiska fantasi skulle kanske inte rå
med ett lyriskt drama. Däremot kan hon tänkas i
stånd att skriva ett skarpslipat satiriskt »Ode till
den ljuva Judinnan».
Under sådana omständigheter kan det vara bra
att dagligen ha en hög och älskad förebild i sin
närhet. Det är så gott att bli lik kära gamla
mamma med detsamma! Visserligen har hon ännu
ett par decennier kvar till den ålder som stämmer
med sista minnesbilden av fru Cecilia. Men strunt
i dem! De lär inte ha mycket att bjuda på. För
resten har hon fullt schå att söka passa in den
unga familjen i det gamla hemmet. Det knakar
både i skalet och »djuret». Ungarna och gummorna
är värst. De båda gamla stryka osaligt omkring i
rummen likt hemlösa kattor, morra i vråarna och
stöta då och då fräsande samman. Farmors rum
är »på tok» för stort. Tacka vet hon Mättas
trevliga kammare. Mättas trevliga kammare åter är
ingenting annat än en skrubb, »fast andra ha det
ljust och rymligt». Ett välment men obetänksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
