Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
någonting egendomligt med hans ständiga fröjd
över att Bochums ska komma. De kommer aldrig!
Förklara det! Den store bankiren saknar kanske
både tid och lust. Men den ljuva judinnan?
Frågan är irriterande. Den väcker en annan fråga,
som stoltheten hållit halvslumrande. Varför kom
hon inte till Jaktslottet? Fru Helen hade sagt:
Det vill jag inte veta för det - angår - mig -
icke! Mycket sturskt och bra svarat. Tyvärr finns
det en svår och plågsam sjuka som kallas
nyfikenhet. Den har tandvärkens förmåga att i längden
fräta sönder den mest solida stolthet. Efter mer än
ett halvårs ståndaktighet föll fru Helen för
frestelsen att spörja. Strax fick Jonas samma fånigt
bekymrade och undrande min som vid
hemkomsten från Hamburg. Han förutskickade i ett
alltför långt anförande att Sonja ej vore att betrakta
som en vanlig kvinna. Hos henne förenades på
ett sällsport sätt tvenne stora egenskaper: hon var
utsökt taktfull och skrupulöst uppriktig! Orsaken
till avböjandet var denna: Hon hade vid besöket
på Lanna fattat starkt tycke för fru Helen (tack!)
men samtidigt tyckt sig finna att hennes sympati
ingalunda besvarades. (Å verkligen?) Under sådana
förhållanden skulle ett nytt besök vara
meningslöst och plågsamt för båda parter. (Åtminstone för
den ena.)
Jonas fortsatte efter en lång paus - alltså efter
moget övervägande -: Du borde inse, Helen, att
mitt intima förhållande (!) till familjen Bochum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
