Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
narer och deras jäntor köras bort för att bereda
plats åt drottningen av Saba, Nu var det alltså
Corfitz. Hon räckte honom telegrammet. Blodet
sköt verkligen upp över det svarta skägget, men
han bugade och sa lugnt och skämtsamt: Husets
herre befaller, gästen lyder. Fru Helen sa: Nej,
Corfitz, ni stannar. Inte för er skull utan för min.
Jag låter inte befalla mig att köra bort en gäst
som jag bjudit och som berett mig mycken
trevnad. Ni förstår att det vore olidligt förödmjukande.
Han betänkte sig ett ögonblick eller två varunder
Helen hann tänka: Milde Gud, måtte han säga
nej! Jag orkar inte - jag orkar inte -
Men han sa ja. Han stannade. Han sa: Det blir
stormigt. Er man är redan ond. Låt stormen gå ut
över mig. En fattigpräst tål lite av varje. När
stormen bedarrat ger jag mig av. Hon
mumlade: När stormen bedarrat ger jag mig också av.
Leve de lyckliga! Så gingo de där och väntade
några dar. Fru Helen började sakteliga ordna med
sin packning. På utsatt dag kom så Kerrman,
punktlig sonl olyckan. Möjligen hade han icke väntat
att se sin befallning åtlydd. I alla händelser höll
han god min. Först efter middagen bad han att
få tala med Corfitz i enrum. Fru Helen sa: Nej.
I min närvaro. Kerrman övervägde: utbrast
otåligt: Det är mycket bättre för er båda att jag
talar med Hansson ensam! (Er båda! Tvenne
medbrottslingar.) Fru Helen stod på sig och
Kerrman återvann ett lugn som var alltför dyrbart att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
