Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
ock, som han gick och klämde på. I denna
originella byggnad, där man kunde få hojta efter
varann i tio minuter utan att få svar, tvingades man
ständigt att lyssna till sånt som inte angick en -
eller angick för mycket. Fru Helen hörde
Fagerlind i bekymrad ton säga till Kerrman: Du måste
i alla fall tala med henne. Kerrman svarade: Jag
gjorde ett försök första kvällen, men jag kom av
mig. Nå ja, det hade hon genast gissat. Att det
varit ett försök. Gjorde han om försöket, skulle
han få tala. Men hon skulle tala först. Det var
hon, som skulle gå ifrån honom, ej tvärtom. Så
finge han alla trumf på hand. Dessutom - hon
ville icke som en gång lasset med catilinarer och
jäntor avlägsnas på drottningens av Saba
befallning. Allting var väl ordnat. Hon var lugn, hon
var inte orolig för någonting.
Jo, för Corfitz! Alltjämt. Den »äckliga
inbillningen» att Kerrman skulle vara rädd för Corfitz
hade ju hastigt störtat. (Till ljuvlig lisa för
själen!) Men själv var hon rädd. Den stora Tycho
Brahedagen, då själasörjaren bett henne göra ett
tankeexperiment, hade han bland annat yttrat: om
den där damen (Sonja) på något sätt skulle
få veta -. Det där starkt betonade »på något sätt»
uppfattade hon i första ögonblicket som en
förtäckt hotelse. Under intryck av hans senare
älskvärdhet och »storsinthet» föll hotelsen bort ur
hennes sinne; när den »storsinte» föll, dök hotelsen
åter upp. För att hämnas på Kerrman eller i lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
