Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
ett lugn som till och med övergick i skalkaktighet
och ömhet, han sa: Nej, nu går det för långt. Nu
ser jag att jag strax får ta till kniven. Visserligen
har jag heligt lovat att hålla mun - men här tycks
intet vara heligt. Hör alltså, du förblindade! Att
jag bjudit Sonja är sant men icke skändligt. Ty!
hon ämnar på silverbröllopsdagen celebrera sin
förlovning med vår herr son Pil! Och dåna nu min
söta mamma! Det brukas i bättre romaner.
Nej, hon dånade icke. Hon var bara »i allra
högsta grad förvånad». Kände hon sig lättad,
oer-Exorcismen fortsätter hört, kolossalt? Det visste
och misslyckas. hon lnte och lange skulle
det dröja, innan hon visste.
I förstone övervägde skamkänslan. Där stod Jonas
framför henne och log. Vänligt visserligen, rart.
Men log! Triumferade invärtes. Skulle hon kanske
slå armarna kring hans hals och utbrista: Älskling,
en sten har fallit från mitt bröst! Nej hellre dö!
Den onda ande, som hårdast drabbats, ersattes
snabbt av en annan. Den svartsjuka hustrun
förvandlades till den kränkta modern. Vad hade man
bedrivit för ett dumt hemlighetsmakeri! Hade hon
gjort sig förtjänt av det? Arma, arma Helen!
Sonja och Pil hade visserligen båda rätt länge
varit »på det klara med saken». Men! Ett visst
fatalt brev som på Désiréetiden avgått från
Stockholm till Paris hade alltjämt verkat. Pil hade talat
med fadern men med mamma Helen - aldrig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
