Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ligen skiljas - från en gammal vän, till vilken
man sett upp med vördnad och tillgivenhet. Jag
hoppas ännu att kunna bringa honom på bättre
tankar beträffande -
Lyss.
Vem - vem är det som gråter?
BRISING.
Också några vänner, som finna det tungt att
skiljas.
Lorenson oroligt mot fonden. Jacobi kommer ut ur
sjukrummet, han bär portföljen hårt tryckt mot bröstet och
skyndar med en skygg bugning tvärsöver scenen ut i
kontoret. Strax efter kommer Persson, han håller en
brokig näsduk för ansiktet, suckar och snyftar.
PERSSON.
Jag kunde inte - kunde inte -
LORENSON
ivrigt.
Kunde du inte tala med konsuln?
PERSSON.
Jo, det kunde jag. Men jag kunde inte låta bli
att ta till lipen -
LORENSON.
Och ni tar tillbaka era namn?
PERSSON.
Pin tvunget, Lorenson - Men att se Alexander
- som lyftat mig upp från intet - att se min
ungdoms välgörare - ligga där hjälplös - det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
