Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
VERA
leende.
Så grymt! - Men säg - måste vi alltid ha
honom hos oss?
ERIK
lätt besvärad.
Å nej - jag ger honom respass endera dagen.
Men för stunden är han ovärderlig. En gammal
skälm, som känner alla knep. Och likväl en trofast
själ. Egentligen en vän från min barndom - som
spårat ur - kommit på villovägar -
VERA.
Och som du räddat?
ERIK
besvärad.
Ja. Jag tog honom i min tjänst. Det blir nog
svårt att köra bort honom.
Leende.
Han är så gruvligt trogen, hänger fast vid mig
- nästan som mitt sämre jag - Och han har
varit mig till mycken nytta. En karl som man
kan anförtro sig åt i allt -
VERA
leende, på förälskade flickors maner.
Allt? Finns det mer än en, som man kan
anförtro allt?
Stöter honom tillbaka.
Å nej, min herre - nu är jag svartsjuk på den
gemene drängen. -. Hur kom han hit? När släppte
du in honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
