Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Då linden står grön
får jägarn sin lön
uti skogen.
Ut.
Anne-Marie står nu åter vid stolen, börjar långsamt lossa
banden men upphör efter en liten stund, stirrar framför
sig, hypnotiserad.
ANNE-MARIE
lätt sjungande tonfall.
Dåå - hör jag hans steg. Han går ju lite -
långsamt. Så knackar han. Så stiger han in. Då
gör jag så här.
Niger djupt.
Oändligen välkommen, herr Sleeman.
Så går jag fram till honom och lyfter min hand
så här. Och då kysser han mig på hand.
Ser på sin hand.
Precis - klockan åtta - i morgon.
JÄGARENS RÖST
viskande, men starkt.
Anne-Marie! Anne-Marie!
Hon spritter till, smyger på tå till dörren och lyss.
JÄGAREN.
Anne-Marie! Öppna fönstret!
Anne-Marie fram till fönstret. Jägaren, en grönklädd ung
man - i mössan en fjäder - svingar sig upp i karmen,
tar Anne Marie i famn, alltjämt sittande i fönstret.
Solen har nu gått ned, men ljuset är ännu rött och tämligen
starkt.
Efter ett ögonblick gör Anne-Marie sig lös och skyndar
på tå bort till de gamlas dörrar för att lyssna. Jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
