- Project Runeberg -  Hjalmar Bergman. Skrifter / 23. Marionettspel /
215

(1926-1931) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

ANNE-MARIE

leende.
Tro om du kunde? Jag är så tung.

Allvarligt.

Men herr Sleeman kan. För ser du - han är
den högste i hela länet - näst landshövdingen1.

JÄGAREN.
Då är han väl gammal?

ANNE-MARIE.

Å ja. Så där. Medelålders. Han var - var
mycket snäll mot mamma. Mamma var så olycklig.
Ser du pappa, han var bara vanlig skogsarbetare*
Ingenting annat. Och Sleeman - ja - jag vet
just ingenting om honom. Jag vet bara - att -
att han kommer.

Glider ned ur stolen och stöder sig mot Walters knä, ser
åt rampen, livligare.

Du får allt skynda dig, Walter. Hon går, den

där otäckan - tick tack. Du ska säga något. Du

kan väl förstå, att när jag är långt borta i den där

fina familjen, så måste jag ha något att tänka på.

Tar honom plötsligt om huvudet.

Walter! Se mig in i ögonen. Riktigt. Ser du
inte, vad du ska säga?

JÄGAREN
halvt förlägen.

Att du har vackra, vackra ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjbskr/mario/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free