Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
som en ljusets engel. Allt hvad vi kunde förmå öfver den
samvetsgranne informatorn, var att han tillskapade ett aldeles
nytt betyg (AB), som ditintills ej funnits på skalan. Huru jag
kom hem till min moders dorr, visste jag ej. Min ångest var
outsäglig; aldrig har jag lidit så, som då. Men straffet
efterskänktes och alltsammans stannade vid en allvarsam varning.
Under dessa promenader till och ifrån informatorns boning
vandrade jag med en viss skygghet tätt förbi lärdomsskolans
d. v. gamla hus, dit jag trodde att jag inom kort skulle
komma att hänvisas. Jag var tillocbmed inne ett par gånger för
att se mig omkring, men kom aldrig dit såsom lärjunge,
emedan huset var utdömdt och snart nedrefs. Det låg på
domkyrkoplanen och utgjorde hörnhus vid kungsgatan och vestra
hamngatan, alltså å planens venstra hörn för den, som lemnade
Domkyrkans torndörr. Läroverket fick just då" en provisorisk lokal
uti det s. k. Ostindiska huset, vid stora norra hamngatan,
detsamma hvarest man sedermera inrymt Götheborgs museum,
telegrafstation och hvaltisk, och der förblef skolungdomen tills
1826, då det nya skolhuset vid Vallgatan, midtemot
biskopshuset, blef fårdigt. Äfven detta har nu längesedan blifvit för
trångt, blifvit öfvergifvet, för ett riktigt palats ute i Rosenlund,
om hvilket det redan heter att äfven det är numera
otillräckligt.
En morgon i Augusti, 1824, just dä skolbarnen samlades
i min moders stora sal, stod hon klädd att gå ut, emot all vana.
och jag vid hennes sida. Vi vandrade till storskolans rektor
för att anmäla mig till inträde vid läroverket. Jag vördade
i den mannen en allsvåldig buse; min mor såg i honom en af
hennes bortgångne makes klienter och undergifna. Vi stannade
i hans yttre rum och snart hoppade han sjelf dit ut, under
många förlägna och ödmjuka krumbugter, men rusade derpå,
röd i ansigtet som en tuppkam, åter in i sängkammaren. Länge
väntade vi, innan han återkom och jag begrep ej orsaken. Men
slutligen visade han sig ånyo — och nu icke mer i den fotsida
grå syrtuten (längre ned än till denna hade min blick ej gått),
utan i fullständig »dress», med både inexpressibles och, för att
bättre lägga dem å daga, till yttermera visso äfven frack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
