Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
mycket besvär. Men han utarbetade sig, utan att vinna något
betydande resultat. Hans ton, de första åren, var dock» hurtig
och uppfriskande, han frestade mycket ynglingen till
sjelfverksamhet, gaf mycket att skriftligen öfva, tröttade dermed ut
somliga och lärde andra att detta kunde drifvas med ringa möda
nog, om man icke hade försyn för att draga honom litet vid
näsan, hvilket på det hela var i längden lätt, emedan han hade
aldeles för många jern i elden, att kunna städse riktigt passa
pä dem alla. Detta tvang honom att låta sina skickligare
elever förhöra, efterse, kontrollera de mindre försigkomna, och de
skickliga voro icke alltid de pålitligaste. Emellertid blåste det
i böljan en ny flägt i undervisningssättet. Men han var vid
ankomsten till skolan redan till åren, blef snart gammal och
slog- sig uteslutande på theologien.
Hvarken Bismark eller conrectorn brukade handgriplig aga.
Väl kunde den förre, i nervöst raseri, rusa in midt i högen,
fatta någon vid skullrorna och duktigt ruska honom, i fall han
trott sig höra något oljud eller märka ett löje — och ingen
gick säker vid dylika attacker, ty gubben tog ej sällan rentaf
miste på person; men dervid stannade hans berserkavrede.
Conrectorn såg jag endast gifva tvenne »sinkaduser», begge för
näsvishet och uppstudsigt beteende. En enda gång, såsom
tillförordnad rector, måste han utdela offentlig skolaga, ådömd af
skolcolle-giet, till trenne bröder, som skolkat och snattat. De skulle alla
tre aum infamia relegeras ur skolan, men dessförinnan erhålla
rectorsstut i hela skolungdomens närvaro, sig sjelfvom till skräck
och androm till varnagel. Det blef ett uppträde i den tidens
smak. Den yngste brodern framleddes först, stupades öfver
bänken och fick sina 17 rapp, tog, teg och gick. Men den
mellerste, stark och obändig, sökte först parlamentera, derefter svänga
och slutligen sparka sig lös; det blef en förtviflad batalj;
delin-qventen röt och vrålade, profossen stönade och slog så att det
hven omkring honom: först efter trettiondeQerde rappet var
pojken kufvad och fick linka från bänken. Sorl af jemmer gick
ifrån de unga åskådarne, en och annan svimmade och de flesta
tilltäppte öron och ögon. Rectorn var sjelf redan utmattad,
och ännu återstod den äldste af bröderna; varnad af brödrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
