Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
het. Man tyckte sig berättigad till hvarje slags svek mot den
alltför misstrogne. En dag, då han bråkat som värst, släcktes
pà en gång samteliga ljusen, så att läraren måste inställa
lektionen och i kolmörkret söka sig ut, under larm och tjut från
hela ynglingaskaran. En annan gång lades, kort före hans
lektions början, ett talgljus i den heta kakelugnen, hvilket hade
den gifna följden att han straxt lemnade rummet, och en
timmas frihet var vunnen. Fore terminens slut diskuterades
mycket allvarsamt öfver beskaffenheten af den afskedshelsning
(handklappning eller stampning), hvarje lärare skulle af ungdomen
erhålla vid sin sista läsetimmas slut; och lärarne underkastade
sig utan knot den behandling, som vid det tillfälle öfvergick
dem när de lemnade auditoriet. Åtminstone afhördes aldrig
någon räfst angående sista läsedagens företeelser, icke ens vid
tillfallen af efterföljande art. Sista timman på dagen
afslutades med en kort bön och afsjungandet af en psalmvers, och så
skedde äfven å sista läsedagen i terminen. Vid ett sådant
tillfälle uppstämdes, till lektorns stora harm, och afsjöngs med
full hals den versen: »När vi skole till vårt fädernesland och
skiljas vid detta elände.» En annan gång, då man höll på
med choralen: »Styr vår tunga, håg och öra Till att rätt vår
gudstjenst göra», hvilka strofer skola sjungas tvenne gånger,
hade vår föresångare fått det glada infallet att immerfort ställa
till omqvädet oräkneliga gånger, så att ban omedelbart efter
ordet »göra» städse högg våldsamt till med ett nytt »styr»,
understödd af samtlige skrikhalsarne. Lektorn visste icke på
hvilken fot han stod, eller huru han skulle få slut på oväsendet,
då slutligen en af pojkarne, som tyckte att det gick för långt,
afbröt ett nytt »styr» med utropet: »åh styr åt h—!» hvarpå
hela choralen dränktes i en skrattsalfva. Denna tvärstannade
icke, när den bekymrade lektorn tackade sin hjelpare med de
tafatta orden:. Tack ska’ han ha, som styrde till rätta!»
Mera loflig var den glädtighet, hvarmed en och annan
egenhet hos de mera omtyckte lärarne behandlades. Vi hade
. en sträng, rättvis, nästan orubbligt lugu lektor i filosofien, men
som aldrig kunde höra någon uttala ordet sä</a med hårdt g
utan att förlora jemnvigten och afbryta föreläsningsarbetet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
