Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
nius; den elegante, storståtlige, höfviske och allom angenäme
juristen Boethius; den lille sprittande, listige, lustige, argsinte
kalottgubben, mathematikern, professorn, prosten dr Jöns
Svanberg; den folkskygge, egensinnige, omedgörlige, knarrige,
omöjlige botanikern Wahlenberg; den granne, dryge, men numera
ålderstigne och något lutande, i staden sällsynte erkebiskopen
von Rosenstein; den vördige, store, klassiske, rake och
silf-verhårade gengångaren från romarnes guldålder, professor
Schytte-anus Kolmodin; den lille guldlockige, blonde, blåklintögde,
rosenkindade, lycksalighetsskalden P. D. A. Atterbom; den lille
knubbige och runde, men i åtbörderna kantige och oberäknelige,
Erik Gustaf Geijer, hvars mycket omtalade bildliga uttryck om
att »slå omkull en stol» förträffligt målar hans fasoners
egenheter; den ungdomlige, redan vid trettio år europeiskt berömde,
genialiske och outtröttlige fysikern Fredrik Rudberg, hvars
sällsynt stora snille snart skördades i dess halfva dagar af
döden, emedan han sett verlden för mycket genom rubiner och
topaser. Archiatern Pehr Afzelius och hans broder Jan lefde
ännu, då jag kom till Upsala men begge såsom emeriti; likaså
gubben Aurivillius. Den resliga, magra gestalten med det
vördnadsbjudande, genialiskt formade, af flammande ögon lifvade,
sällsynt sköna, antika hufvudet Elias Fries, Upsalaprofessor
sedan 1835, lefver lyckligtvis ännu. — När Rosensteins
efterträdare, den nye erkebiskopen Johan Olof Wallin, tre eller
fyra år sednare för första gången besökte Upsala och, inbjuden
af akademistaten till middag, inträdde på sitt breda, grandiosa
sätt i Gillets stora sal, utbrast han, bugande sig för dessa
professorer: »jag träder in uti en samling af konungar!»
Men det är icke blott anblicken af de konungsliga
vetenskapernas målsmän och heroer, som i Upsala majestätiskt
imponerar på det unga sinnet och lyftar det öfver hemmets och
skolans till lifvets högre sferer: man trampar i den staden
öfverallt på klassisk jord och på historiska minnen. Och icke
blott i staden, utan äfven i hela den bygden, åt hvilket håll
man än vänder sig: Gamla Upsala med sina högar, sitt tempel
och sitt mjöd, Fyrisslätten med alla sina jordade minnen, hvilka
ännu, i formen af kungsängsliljor, tindra och vaja öfver längesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
