Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
källrarne. Man dansade sig hellre trött på balen tills
morgonen randades; man hade ej så svårt bakrus mer på
morgonqvi-sten, ehuru man just icke kom tidigare i kläderna och till
boken; man tog sig ej hvar Qortonde dag ett äkta pojkaktigt,
julerus, sedan man ärligt och ifrigt studerat de förutgångna tretton,
men nog kunde det hända att man forstörde tretton dygn på
anskaffandet af kostymer till en födelsedagsfest, som skulle firas
den fjortonde. Bokvettet vann sålunda kanske ingenting dervid
ibland, men förnekas må icke att folkvettet ökades. Lärdomens
grundlighet försvann kanhända med pedanteriet och
otympligheten, och studerandet blef alltmer en brådstörtad lexläsning, när
en gång examen ändå slutligen måste tagas. Allt detta skedde
hvarken på ett år eller ett decennium, utan övergångsperioden
torde väl kunna räknas hafva upptagit ungefär två decennier,
från 1830 till 1850.
Momenterna i denna öfvergång från rått öfverdåd till
urbant sällskapslif kunde möjligen påpekas, om icke begge
krafterna, som stridde med hvarandra, ömsevis återtagit väldet och
terrainen, att börja med. Straxt före min tid hade »turkiska
musiken» gifvit klang och färg åt det rumlande och bullrande
studentlifvet, som med trianglar, eldgafflar och gonggong
nattetid störde grannarnes och borgarnes ro och skrämde slag på de
svaga, men gödde alla källarmästare, och hvilket vidtbekanta
studentkotteri kanske icke gått så långt i vildhet, om icke ett
par motsatser till dem också forefunnits i de sprättkompanier,
som buro namnet dels af en Nolcken, dels af en Zierbengel.
Ännu några år efter det jag för alltid lemnat studentcorpsen,
hörde jag en dag ett sådant kotteri under fem fjerdedels timma
med djupsinnigaste allvar diskutera lämpligaste formen på hällor.
Af »turkiska musiken» funnos ännu qvar några efterliggare, men
blott som minnen af förgången tid, och bland dessa: begge
bröderna Wijkm^n, Westeråsbispens söner. Knappt voro de borta,
så uppstod en period af improvisationer, de der icke stannade
inomhus vid bålen, utan trädde ut på gatorna, visserligen rusiga,
men sublima, eldande, himmelstormande och i all sin rusighet
dock betydligt mera värdiga en intelligent ynglingatrupp, än den
turkiska musiken. Jag betecknar den perioden med rätta nam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
