Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
möblerna, uppassningen och förtäringen voro enklare och
konst-lösare än nu. De, som bebodde mer än ett rum, ansågos redan
tor öfverflödsmenniskor, om de icke voro docenter eller
åtminstone »magistrar». Den flitige — och flitiga voro den tiden de
flesta — steg mycket tidigt upp, 5, 4, 3 på morgnarne, och for
att icke försofva sig vidtalade man särskilda väckare, 10—15
års pojkar, dem man tallade »Mottar» (med djupaste o), hvilka
underst bittida på morgonen lupo staden omkring för detta
ändamål. Något sednare återkommo de för att borsta kläder.
Deras ursprung och deras framtid hörde man aldrig talas om,
dock visste man att Johan Nybom i barndomen varit en sådan
»klotte», och hans metamorfos försiggick så hastigt att han
sedan, sjelf student, stundom på sexorna sammanträffade och drack
brorskål med fordna patroner. Klotten eldade också
kakelugnen; hvaremot husets »madam» städade rummet, köpte hem ved,
smör, bröd, mjölk, skaffade varmt vatten o. s. v. Den, som
riktigt ville och måste spara, försökte vanligtvis också att låta
hemta hem sin middagsmat; men då dertill fordrades tvenne
mathemtare, både kärlet och personen, samt ytterligare måste
anskaffas gaffel, knif och sked; då man vidare måste noga passa
sin tid för att ej fa maten kall och förstörd, och då det
vanligen efter de första dagarne visade sig att portionerna blefvo allt
mindre och otillräckligare för en ungdomlig appetit, så att man
redan kl. sex ändå fann sig af hunger drifven till värdshusen
— så uppgåfvo de flesta snart åter detta försök och vände sig
till ett med understöd af allmänna medel upprättadt s. k.
nykterhetsvärdshus (vid drottninggatan), der man för mycket lågt
pris (om jag rätt minnes 7 skillingar banko) serverades med två
rätter mat, men på inga vilkor kunde erhålla någon sort
spirituösa, utom svagdricka. Hvarken bordduk eller servietter
bestodos, utan endast ett stycke vaxduk. Stället kallades i
dagligt tal »påvretén» (af franska ordet pauvre), och allt skulle
kontant betalas, hvilket i den tiden — en tid af allmännelig,
gränslös och ömsesidigt allsidig blankokredit — föreföll oss
särdeles kinkigt emellanåt.
Så fördes och förfördes man slutligen till källarlifvet, der
kredit lätt beviljades. »Mamma Joholms» än vid Svartbäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
