- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
76

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

rallagfarenhet, för d. v. adjunkten dr Lindblad (numera
professor); den 24 Maj i Statistik hos adj. Eunstén (sedermera
pastor i Sollefteå och författare af en egendomlig utläggning af
Qerde bönen i Fader Vår, hvilken aldrig skulle få förstås om
jordiska behof, utan blott om andeliga gåfvor), hvilken tentamen
egentligen sysselsatte sig med de allrasednaste årens politiska
händelser, som ännu icke hunnit samlas och siktas till
»historia»; i mathematik ville gamle Svanberg icke tentera, förrän vid
sjelfva examenstillfallet; och i filosofien höll mig Grubbe hela
eftermiddagen näst före den första af examensdagarne, hvilka
inföllo den 7 och 10 Juni 1839.

Och derpå följde naturligtvis »examenssexan», afskedet från
kamraterna och studentlifvet den 12; och sedan jag öfvervarat
filosofie magisterpromotionen den 15 Juni, hade jag hvarken
lust eller förevändning mer att uppskjuta affiyttningen till
hufvudstaden, som försiggick den 17. Det var en ganska
påkostande skiljsmessa från lifvets gladaste, sorgfriaste, lyckligaste
period, och från de många ungdomsvännerna. Studentlifvet
återfår man aldrig; af studentkamraterna träffas i framtiden
kanske ganska många, men, såsom »Glunten» sjunger:

»den vännen som går

är ej lik sig då han träffas åter;

tempora enim mutantur ... och då

fa vi hjertan så små

men förstånd som förslå...

Då med ett medlidsamt löje

lyss man till sagor från framfarna dar

huru barnslig man var...

och uti hjertats små kamrar

der förr så varmt och så lifligt det var

tomma väggar stå qvar

och blott echo ger svar

om en vän står vid dörren och hamrar.»

Och likväl är jag ännu i gråhårsperioden barnslig nog att
komma er ihåg, mina samtida vid Upsala universitet, J som gått
och J som stannat, J närvarande, frånvarande och J som
stundom kommit farande till mig i de sednaste åren äfven uti
främmande land, på andra sidan Östersjön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free