Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
rater? Förströdda kring hela jordklotet: i Upsala fanns trettio
år derefter knappast någon enda af dem qvar; men deras söner
fylde i stället staden. Och hvad äro väl fäderne? Månne det
gifves en enda bland dessa statsråder, storkors och
kommendörer, folkrepresentanter, vetenskapsmän och skolmän, läkare,
militärer och prester, biskopar, professorer och majorer, ak-,
trak-och direktörer, som kan neka sig nöjet emellanåt af en återblick
till sina Upsalahågkomster, från sista hälften af tretiotalet i detta
århundrade!
Hafva de saknat sedermera någongång den så ofta
omtalade libertas academica, hvilken utvärdes tog slut i det
ögonblick, de lemnade akademien? Eller ha de förstått och förmått
att bevara henne hos sig i hjerta och tankegång, hafva de
blifvit studentlynnet trogna ända in på ålderdomen — då ha de
förvärfvat sig den rätta lefnadsvisheten. Icke alla gubbar
erkänna detta. En af de mera bekanta, nemligen John Russell,
har vid ett tillfälle, då han yttrade sig om tyska universiteter,
skrifvit bland annat: »det är lustigt att höra den högtidlighet,
hvarmed de unga männen tala om denna akademiska frihet, när
man vet att den betyder just jemt upp ingenting. Uti allt som
har gemenskap med universitetet, har studenten hvarken röst
eller inflytande. I sådant afseende kan en gosse i den grekiska
eller latinska skolan i Glasgow, när han ger sin röst vid valet
af rector magnificus, med förakt se ner på de käbblande
storskrytare i Göttingen eller Jena?» Man märker att hans lordship
tänker på politiska friheter, att han är engelsman och att de
tyska studenterna spelat honom något spratt; och sannt är att de
tyska »Burschenschaften» och »ölkommerserna» med
thyåtföl-jande duellsystem måste vara engelsmannen vedervärdiga. Vi
kunna säga detsamma, vi svenskar, och icke är den svenska
studenten numera, eller "var det ens för 50 år sedan, jemförlig
i råhet och obändighet med den tyska. Tyskarnes sätt att
»re-nommiren», att med befängda upptåg söka väcka uppseende, ju
argare ju bättre, t. ex. att, när man fått en ny röck, så länge
gnida Urmbogen mot en stenmur tills man får hål på rocken
på det den icke må se ny ut, men blifva »burschikos
comme-il-faut» — dessa fasoner ha väl aldrig smakat svenskar, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
