Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
jag redan gått till sängs, blifva af honom efterskickad. Vid
sådana tillfallen, och särdeles sedan jag börjat tjenstgöra såsom
extra kanslist hos presteståndet, vid hvilket Heurlin längre fram
intog sin plats såsom biskop i Visby, samtalade han gerna om
dagens tilldragelser, med den vanliga stora liflighet, som alltid
utmärkte honom. Riddarhusoppositionen vid 1840 års
riksdag delade han i fyra grenar. Den första, sade han,
utgjordes af dem, som hyste personlig ovilja mot konung Carl
Johan och opponerade af hämdlystnad; till denna afdelning
an-slöto sig dessutom alla de, som* man rättast benämner skrålare
och rabulister. Till den andra grenen räknade han dem, som
buro horn i sidan mot den gamla konseljen och ville göra
taburetterna tomma, för att sjelfve taga dem i besittning; och dit
hörde de egentliga aristokraterna, den mycket omtalade
»coàli-tionen» inberäknad, hvilken också vann en del af sitt syfte, när
Arvid Mauritz Posse och Olof Immanuel Fåhræus den 28 Mars
1840 inkommo i konseljen (Bror Cederström utnämndes ock den
dagen till statsråd, justitiekanslern Nerman, bekant från
Crusen-stolpeska tiden, förflyttades till Calmar såsom landshöfding och
revisionssekreteraren Arvid Faxe blef t. f. justitiekansler). Den
tredje grenen kallade Heurlin riddarnes, hvilka insågo att
riddar-husets fordna anseende under sednaste riksdagar sjuukit och
trodde en imponerande hållning nu böra iakttagas, för att
återvinna och öka det förlorade och förminskade. Sist nämnde han
»patrioterna», som funno mycket vara i behof af förändring och
ville för landets skull bereda en sådan, med uppriktig föresats
att verka icke förbittring utan förbättring. Alla fyra dessa
brancher sammanhöllo vid riksdagens början, och derigenom
vanns den oerhörda oppositionsmajoritet, som bestämde
bänk-mans-, elektors- och utskottsvalen. Den förstnämnda grenen var N
den slugaste och begagnade de öfriga såsom voteringsmassor de
första dagarne, innan man hunnit inse hvarthän dessa
hämd-lystna syftade; men då grefve Anckarsvärd framlade sina fem
motioner (om hemmanstalsräntans upphäfvande o. s. v.) för att
vinna böndernas stånd på sin sida, och då aristokratchefen Carl
de Geer vid utskottsvalen såg sig tillbakasatt, skiljde sig apiarot
från ett parti, som tycktes vilja smeka »bondlurkarne» på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
