Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
predikstolstalare ex tempore hade han stort rykte; dock kan man
väl få, sanningen till pris, säga att någon ojemnhet stundom
för-spordes hos honom, som hos de flesta improvisatörer. Intressant
och mäktigt blef i alla fall alltid intrycket på åhöraren, bland
annat äfven genom djerfheten och snabbheten af vändningar och
oväntade infall. Hans popularitet blef naturligtvis ännu större
derigenom, att han ställde sig på oppositionens sida. Det var
han som, efter departementalstyrelsens införande, aldraförst
började på engelska sättet kalla departementscheferna: Kronans
ministrar, ehuru denna tanke i minst 20 år ytterligare skulle
sakna all motsvarighet i verkligheten. Han var redan borta,
innan kronans ministrar blifvit »riksdagens ministrar», hvilket
skedde ännu senare. Han höll ännu på kronan, den liberale
Thomander, den så farlige oppositionschefen! De konservativa
i hans stånd voro ofta illa ute för honom, Heurlin och Wingård
isynnerhet, och hans politiska tal voro icke fria från hetsighet
och öfvermod. Han grälade ej sällan ganska rafflande med
talemannen och tycktes företrädesvis anse sig kallad att hålla denne
vid marginalen. Professoren Knös (sedermera domprost i Upsala),
sade mig i ett aftonsällskap hos justitierådet Themptander att
Thomander gifvit Knös tillstånd att tala om för hvem som helst,
att Th. hulpit C. J. L. Almqvist med uppsättning af svaren på
Upsala domkapitels ryktbara theologiska frågor (hvarom mera
längre fram) — och detta kunde naturligtvis icke stärka Th:s
anseende hos theologerna. Med Heurlin förde han ett oaflåtligt
krig. En gång under denna riksdag, då man nödgat honom till
kortspel, oaktadt han föreburit sin ovana och oduglighet, fick
han, efter att ha spelat en stund, det beröm af den medspelande
statsrådet Heurlin, att han alldeles icke förrådt någon ovana vid
spelet och hittills icke gjort mer än en enda bock; men
genmälte, städse slagfärdig, ögonblickligen: »om jag det icke gjort,
är det, emedan jag icke vill blanda mig uti hen- statsrådets
metier.» Sednare blef han, såsom nämndes, domprost i
Götheborg och slutligen 1856 biskop i Lund. Han bibehöll äfven
der sin gamla vana att munhuggas, när jag emellanåt besökte
honom. På de sednare åren deltog han föga i politiken,
åtminstone vid riksdagarne, af orsaker som här ej behöfva anföras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
