- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
113

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

sitt erkebiskopsembete efter Carl von Rosenstein, i September
1839 blifvit utnämnd till erkebiskop och var således ståndets
talman vid den nu ifrågavarande riksdagen. Obestridligen
utöfvade han stort inflytande på sitt stånd, men likväl icke
fullständigt: Thomander, Ödmann, Sandberg läto hvarken locka eller
skrämma sig, och bitterheten gaf sig stundom luft äfven i
sittande plenum. Talmannen sjelf försökte ej sällan att genom
stickord och snäsor bringa oangenäma talare ur koncepterna
eller att afstå ifrån ordet. Efter slutad diskussion, särdeles om
den angått kyrkan, skolan eller presterskapet, äfvensom i någon
högvigtig politisk fråga, tog Wingård sjelf till orda för att,
under förevändning af att lemna en öfversigt af diskussionens gång,,
få uttala sin egen mening, hvilken sällan förfelade att göra djupt
intryck på många af dem, som straxt derefter skulle votera.
Earan insågs alltförväl af motpartiet, som derföre emellanåt,
efter det erkebiskopen tystnat, försökte att ånyo få yttra sig.
Thomander tillochmed afbröt honom, för att begära ordet; vid
ett sådant tillfälle genmälte Wingård häftigt: »får jag tala till
punkt?» hvartill den andre lika häftigt svarade i mycket insolent
ton: »får jag anmäla mig?» Emellertid ville Wingård gerna
anses hafva makt med alla. Vid början af 1840 års riksmöte
hade han från en kandidat Eduard Holst i Lund fått bref med
anhållan om data till en biografi öfver W. och ämnad att
införas uti Brockhaus’ »Conversationslexikon»; men ville sjelf
dermed icke direkt befatta sig, utan bad mig besörja det. Jag
uppsatte ett förslag och bad W. sjelf genomgå det, hvilket
skedde i min närvaro. Han tillade då i marginalen, på olika
ställen, dessa strofer: »Under de mer än 20 år, han innehaft
biskopsembetet i Göteborgs stift, har han egt presterskapets och
läroverkets förtroende och kärlek»; samt: »presteståndets
förtroende för sin Talemans opartiskhet har varit odeladt.» I det
förra vitsordet kan hvar och en fullt instämma, med ytterst få
undantag; det sednare åter torde inom temligen många kretsar
dragits i tvifvel.

Uti samma förslag till biografi utströk deremot W., utan
att säga ett ord, följande rader i afseende på hans utnämnande
1818 till biskop i Götheborg: »någon tvekan hade å högre ort

Mina Samtida. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free