Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tl6
att »skämtet raglat kring hans vigda mun». Wingård hade
föreställt mig för honom i Götheborg 1835, och äfven nu 1840
fick jag emellanåt anledningar att besöka honom. Tyvärr var
han dock numera till en viss grad slö, särdeles på morgnarne;
gången släpande och nonchalant, deltagandet i riksdagens
förhandlingar i allmänhet ringa, och ytterst sällan var han numera
skald. Dock eldade äfven honom denna märkliga riksdags
förberedelser, och det var han, som vid riksdagens öppnande gaf en
»helsning till riddarhuset» på vers, hvari bland annat sades:
Ack, minnet är för mannen. Efemeren
har ögonblickets arma rikedom
att slösa med, han lefver blott för dagen
och ingen framtid vexer ur hans äflan.
Gif akt hur grändernas odödlighet
förgänglig är. Af allt lycksökeri
lycksökeriet hos hopen är det sämsta,
månghöfdadt vilddjur, smekande i dag,
i morgon ryter det och söndersliter
och bifallsjagten sluts med jägarns fall.
Hans ära sitter uppå andras läppar,
han sväller högt för ögonblickets vind,
men morgondagen skiner på dess aska.
Dock går den jagten nu igenom verlden,
hon ströfvar äfven öfver Svea land,
dess koppel skalla öfver berg och dalar.
Fåfängan är små sinnens ärelystnad,
År orons moder. Hennes ögon speja
alltjemnt med bäfvan uppå dagens miner
och hennes ära lyss till hvarje fläkt.
Hvad rätt och ädelt är hon frågar icke,
hon frågar blott: hvad skall man säga derom?
Hvad vill mig fruktan med den bleka kinden
med asplöfshjertat darrande för vinden?
Ett manligt sinne fruktar Gud allen
och rösten i sitt hjerta som fördömmer,
de andra rösterna hon gerna glömmer,
ty den som gäller är dock endast en.
Lyss till den dom, som fosterlandet fäller
(ty mannens ära är dock fosterländsk)
men massan ej för fosterlandet gäller
och den som fruktar han är icke svensk,
och den som sviker är det knappast heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
