Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
och närmare med än nägon aunan nu lefvande, sedan den tidens
conseil-ledamöter, ståndsjedare och talemän afsomnat; och jag
säger, jag, att Bernadottes val icke skett om de allena röstat,
som ville ha den store fältherren, den vise administratorn af
Hannover och Hansestäderna, den snart sagdt ende franske
marskalk som var känd for humanitet, rena händer och mod att
emotstå Napoleon. Helt annat ville den larmande mängd, som
vägrade höra talare för prinsen af Ponte-Corvo »eller någon
annan prins», och än mindre skulle ha tålt sig att afhöra någon
som ville tala emot, hvilket jag och min bror och några få
med oss, som ville de tre kronornas förening, skulle hafva gjort
i fall discussion varit möjlig. Denna mängd ville ha den franska
revolutionens man, den icke i purpur födde mannen,
Napoleons-mannen, och valet skulle hafva klickat, derest man haft sig
bekant den radikala antipaihien emellan Bonaparte och Bernadotte
(1809 hurrade ju ständerna i sina plena, när tidning kom
att Napoleon segrat) och framför allt ville denna mängd ha en
ryssbasare. Detta är den historiska sauningen i den saken; och
detta vet äfven kungen, och hans vetskap derom står tryckt i
franska biografier, hvilka utan min åtgärd publicerat hans
samtal i ämnet med min bror ocli mig i December 1812. Fåfängt
bemödar man sig att uppflytta val-idéen till högre sferer än
Otto Mörners och biskop Almqvists. Sferen förblifver densamma,
med tillägg blott af chirurgie och anatomie professoren Pehr(?)
Afzelius och en ännu lefvande regementschef. Icke ett hår af
någon, som ens liknade en statsman, var med uti idéen, på
hvilken Otto Mörner reste ut. Icke heller en skymt af någon
allmän opinion, innan Otto hemkom och fick arrest i Upsala. Lika
litet är värdt att förneka jakobinismens tillvaro i Sverige före
vår nuvarande Crusenstolpska tid. År 1789 hade jag fejd med
kamrater, som glorificerade Bastillens intagande. År 1794 skref
en svensk kabinettssekreterare innerligen qvicka och mycket
gou-terade verser och prosa, det jakobinska Frankrike till ära. År
1795 jakobiniserade en svensk diplomat och förfäktade så ifrigt
den då guillotinerade ßobespierres förtjenster, att han i det
residensets diplomatiska gille befann sig i relegation (såsom man
säger vid universiteterna). Under de följande åren bevittnade
Mina Samtida. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
