Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
stadd i tyska språket, att han på stående fot kunde göra en
sådan öfversättning, samt att han väl någon gång biträdt vid
öfversättningen, men i öfrigt icke åstadkommit den». När nu
aktör anmodade S. uppgifva hvem som då rätteligen vore
bokens utgifvare, svarade han, att det vore »tillsvidare» han. Derpå
åtog sig aktör att bevisa, att utgifvaren vore L. J. Hierta.
Emellertid godkände kämnärsrätten slutligen namnsedeln och
förklarade att »Hiertas närvaro ej vidare behöfdes», men med
godkännande af aktörs anmälda beslut att framdeles få emot Hierta
yrka ansvar såsom den der utspridt boken, mot hvilket beslut
denne anmälde missnöje. Vid justeringen af detta protokoll
anmärkte Hierta den 7 Sept. att han blifvit »skiljd från målet»,
hvilket rätten bestred, och Strehlenert uppgaf att hans uttryck
»tillsvidare» hade ingenting särskildt att betyda, emedan han
brukade det ordet till ordstäf. Derefter, och då Strehlenert nu
obetingadt sade sig vara verklig utgifvare af arbetet, afstod
aktör från sin bevisning att Hierta vore det. Under loppet af
processen inträffade att dr Strauss sjelf förnekade originalet till
den åtalade öfversättningen vara hans eget verk: det vore blott
en usel compilation deraf. I Sverige kallade man
öfversättningen för »pigboken». Juryn, som bestod af, aktörs ledamöter:
professoren En berg, kyrkoherden ßohtlieb, lektor Eurén;
svarandens: auditören Scheutz, kaptenen vid flottan Hedborg och
kammarherren Fr. Boye, samt rättens: professoren Selander, lektorn
Lundstedt och notarien mag. Höjer, sammanträdde den 12 Nov.;
4 röster fällde och 5 frikände, hvilket tryckfrihetslagen tolkar
såsom frikännelse.
En annan rättegång uppfyllde vid samma tid allmänheten
med fasa och förskräckelse, undersökningen om mordet på den
unge musikläraren Carlsson, som nyligen kommit till staden, och
hvars baneman befanns vara hans nittonårige kamrat, eleven vid
musikaliska akademien, Breitfeld, hvilken i börjau med lika
mycken fräck lögnaktighet som oförskämd fattning gjorde långa
berättelser, hvari en oskyldig ung son till den allmänt aktade
boktryckaren Bumstedt framställdes såsom gerningsmannen. Men
detta hjelpte honom icke, och hans ända intill stupstocken
bibehållna trots och skämt utgjorde länge ett allmänt talämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
