Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
stack sig in i hvarenda tidningsbyrå, efter vexlande behof och
omständigheter. Clas Livijn tecknade honom och hans
sjelf-förtroende storrådighet mästerligt: allt hvad som hände, hade han
vetat förut, om icke till och med förutsagt eller framkallat det, ja
–-a — då han hörde prisas
vår sköna verld, var han till svar ej sen:
att öfver sådant må ej undran visas,
ty han vår Herre dertill gett idéen». —
Men ett mästerstycke i genistreck var det utan tvifvel att han,
detta samma år 1841, som sett så månget tumult i och utom
riksdagen i Aftonbladets rigtning, kunde tillställa genom
arbetare, genom folket, »nationen», de »nio tiondedelarne», en sådan
skrämsel och uppståndelse på sjelfva Aftonbladsbyrån, som denna
arbetaresammangaddning der förorsakade.
Mot slutet af Augusti 1841 begynte Marie Taglioni, den
ryktbara danserskan, sina gästroler på kongl, theatern i
Stockholm. Det var ett événement. Hennes dans bestod icke af
piruetter, entrechats och tours de force, utan såg ut som om den
yngsta af gracerna knappt vidrört jorden med sina fötter. Hvarje
rörelse, hvarje blick, hvarje drag var hos henne behag; men det
var icke heller grace i vanlig mening: det var ett ungdomligt,
blygt rodnande behag, hvilket liksom för sig sjelf icke ville
erkänna huru vackert det är, och som sökte undangömma sig men
just derigenom ännu mer trädde i dagen. Vid de högljudda
bifallsropen af hänryckta åskådare tyckte man sig se, huru den
blyga nymfen ville försvinna, metf qvarhölls af en osynlig makt.
Ett karakteristiskt drag bland tusen var den naivetet, med
hvilken hon såsom kärlekens (eleven Rosengrens) skyddsling i »L’Elève
de TAmour» härmade den lille lärarens rörelser och gjorde detta
på ett sätt, som skulle visa huru underlägsen hon var sin
mästare, men i sjelfva verket förrådde hela makten af den konst,
hon ville undandölja. Man lämpade med skäl på henne poemet
»Sylfiden», af en bland våra skalder:
Sammanväfd af luft och strålar
lifvad af en blommas anda
och så lätt, som dikten målar
drömmars dans i månans sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
