- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
155

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

följande sätt: en lindrig svimning, hvarunder merändels hördes ett
oredigt sångljud; efter uppvaknandet till helt eller halft
medvetande kommo vridningar och besynnerliga, ofrivilliga rörelser
och skakningar, kastningar af lemmar och hela kroppen, tills
den sjuke på en gång häftigt uppreste sig och började tala,
hvarmed fortfors tills svett utbröt, hvarefter den sjuke stilla och
förnöjd nedlade sig, syntes då både frisk och förnuftig, men
kunde icke upprepa sitt tal. Allmogen ansåg sjukdomen smitta,
icke genom vidröring, men genom sammanlefhad och åskådning.
Många trodde sjukdomen vara ett högre nådebevis, enär den
sjuke kände en oemotståndlig lust att predika. Med läseriet
hade denna rörelse ingen gemenskap; de i trakten qvarvarande
Nymanska läsarne förkastade hela företeelsen såsom ett
odugligt och onyttigt verk. Den 12 Mars hade de predikosjuka
utsatt till yttersta domens ankomst, ock i den mån denna dag
nalkades, lemnade patienterna och deras tusental af åhörare alltmer
det jordiska arbetet, såsom numera alldeles gagnlöst.

Sjukdomen angrep lika så väl starka som svaga
komplexio-ner, många hysteriska men inga krämpfulla personer, såvida icke
hit få hänföras några af bränvin och otukt enerverade drängar.
Fattigdom och behof syntes icke ega inflytande på sjukdomens
uppkomst. De flesta som angrepos voro kända för retligt lynne,
vekt eller excentriskt sinnelag; men voro icke smittade förut af
något religionssvärmeri, utan snarare, i allmänhet taget,
utmärkta för lösaktighet, lättsinne och skämt. Bland de
predikande funnos 10 till 12 års, ja tillochmed en 6 års flicka.
Stundom stegrades sjukdomen till galenskap och några förlorade
alldeles förståndet. I början sammanlupo tusental af åhörare,
men i den mån alltflera började predika, fördelade sig hoparne
och nyfikenheten blef lättare tillfredsställd. Ännu den 4 April
spred sig sjukdomen från socken till socken; men den 17 kunde
landshöfdingen i Jönköping anmäla att den vore i aftagande och
skulle sannolikt snart af sig sjelf upphöra; hvilket också ej långt
derefter verkligen inträffade i Småland. Deremot var äfven
Westergötland deraf hemsökt samma år på sommaren, och det
i ganska stark mån. Hemmanet Ek i Timmelheds socken af
Elfsborgs län var der medelpunkten, och dit samlades kring de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free