- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
183

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

rum nedskjöt tidningsreferenten Noir. Att detta tillhör
teckningen af min samtid, 1815—1870, lärer icke kunna förnekas,
äfvensom jag vågat tro att dessa drag äro alldeles för mycket
karakteristiska, for att ur teckningen uteslutas.

Magnetismen, den animala nemligen, sysselsatte vid denna
tid en mängd menniskor. I Paris gåfvos det året offentliga
foreläsningar med experimenter, med och utan profeter. Huru
dessa profeter misstaga sig, visade Christian Albrecht bäst, som
på vintern 1841 i Paris förutsade ett allmänt blodbad öfver
Europa, hvilket skulle börjas det året och fortfara i tvenne år.
Tyskland skulle derunder förjaga sina regeringar och antaga en
theokratisk styrelse (!), hvilken skulle tillintetgöras af ryssarne
1843. Dessa skulle deremot förjagas 1846, då den gyllene
åldern för Frankrike och Tyskland skulle begynna, o. s. v.
Åt-minstone misstog sig profeten på årtalen.

En magister W____n roade sig 1843 i Stockholm med

att magnetisera åtskilliga. I synnerhet omtalades dervid en ung
qvinna, som befunnits under somnambula tillståndet på ett
mycket träffande sätt beskrifva alldeles samtidiga tilldragelser uti en
helt annan henne obekant lokal, samt äfven röjt färdighet i svar
på frågor om den närmaste, af några få månader begränsade,
framtiden. När man frågade henne huruvida kungen, som just
nu sades vara opasslig (hvilket han dock icke var), skulle
tillfriskna från denna sin sjukdom (Januari 1843), svarade hon:
»denna gång dör han icke, men han dör snart. Och om ej
hanken, som sitter i hans nacke, blir väl skött, kan det hända att
han dör redan denna sommar». (Konungen hade ingen hank, men
bakom örat ärr efter en svår blessyr, hvilken dock
längesedan uppgifvit alla anspråk på skötsel.) Lika sväfvande var
svaret på frågan, hurudan konung Oscar skulle blifva: »han blir
bättre än mången tror»; och ännu mera misslyckadt blef svaret
på spörjsmålet: hvilkendera af arffurstarna skulle komma att
efterträda honom? hvilket hon häftigt besvarade med utropet:
»Ingen af dem kommer någonsin på thronen» — såvida man ei
får antaga att hon såg förbi en hel generation, och menade att
ingen af Carl XV:s barn skulle bestiga hans thron. Det bör
(så slutas min anteckning, hvilken är daterad i April 1843)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free