Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Från September 1843: »Det inflytande, Tit. tror mig
äga på lärde och litteratörer i vårt land, är i verkligheten —
intet. Några äldre äro mina vänner, men vi råkas högst sällan
och hafva i öfrigt ingen litterär gemenskap. Sjelf har jag aldrig
varit eller velat vara annat eller mera än fuskare i yrket,
hvilket jag just icke synnerligen älskar, eller om en vackrare term
må nyttjas, dilettant. Såsom sådan betyder man föga, i alla
yrken, hos professionister. Vid allsköns lärdomsprat har jag
långt fore detta tröttnat och den lärda utstofferingen af triviala
begrepp, eller det dunkla idéetöcknet, hafva aldrig behagat mig.
I Upsala är jag redan en fremling och blir det allt mer, i
Stockholm likaså. Det yngre slägtet nedblickar med förakt eller
medömkan på det gamla, till hvilket jag, vid snart fyllda 70
år, hörer. Med enthusiastiskt bifall af den studerande
ungdomen har ju magister Malmström, i dess namn, förkunnat att
den tid, under hvilken jag emottagit samt vidare utvecklat min
bildning, varit en ganska dålig tid, i jemnforelse med den nu
inträdda. För stolt är jag, för att söka gunst hos Geijers
»gossar». Han må finna sig smickrad af att lyftas på guldstol
af dem* och att höra deras hurrarop. Sådan är ej min servilism,
om ock jag beskylles för en annan art af öfverdrifven
underdånighet. — Dem bland nutidens lärdoms- och litteraturidkare, som
kunna skrifva en någorlunda grammatikaliskt felfri mening, kan
man svårligen förmå att skrifva en tidningsartikel. Och större
delen af professionisterne äro oförmögne att åstadkomma något,
som en olärd publik begriper och finner läsvärdt. Synnerligen
opraktiska äro ock mestadels våra upsalienses, samt derhos
temligen okunnige i sådant, som allmänheten vill få utredt.
Biträden af dem, om de kunde erhållas åt Biet, blefve, fruktar jag,
föga tjenliga att upphjelpa bladets anseende. — Hvad nitet hos
våra litterära professorer beträffar, kan man bäst döma derom
af tjenstledigheterna, som de idkeligen söka... Den, som ej
orkar göra hvad honom såsom skyldighet åligger, gör ej något
derutöfver, om ej för att tillfredsställa egen fåfänga eller att
förtjena, bredvid sin lön, något på bokmakeri. Den professor,
som ej finner sig böra använda sin förmåga för att i
närvarande tid, då Upsala universitet har så många fiender, upprätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
