Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
tåla mig emedan de frukta mig. De veta att jag gått min bana
öppet och konseqvent hela tiden. För riksdagen 1828—29 (då
W. var vice talman) var min belöning Morups pastorat åt lector
Traneus. De veta att jag af dem aldrig fått någon belöning för
gjorda tjenster, icke ens för sista riksdagen (1840—41), då jag
dock vet med mig att, genom den hejd jag lyckades få genast
öfver mitt riksstånd, gaf jag mod och stålsatte den redan
vacklande och handfallna adeln och sålunda skapade en motvigt mot
rabulisterierna, hvilka kanhända den gången, mig förutan,
kunnat leda längre än någon vill tro. Emellertid — har man tänkt
på att tacka mig derför? Serafimern gaf man mig, emedan alla
mina närmaste företrädare burit den, men jag fick den först
efter två års archiepiscopat, under det Wallin erhållit den 14
dagar efter sin utnämning. Och hvem vet, huruvida de ens
gjort mig till erkebiskop, om de ej varit tvungna: jag stod främst
på förslaget, stod der för andra gången, hade blifvit förbigången
förut i trots af uttryckliga löften, och jag var näst den äldste
biskopen i riket. Någon belöning, någon utmärkelse var denna
fullmakt således icke. Aldrig erhöll jag reella bevis af
belåtenhet; icke ens vid de begge äldste arflurstarnes kommunion
erhöll jag ringaste tecken till välvilja, om jag icke såsom sådant
skall räkna kronprinsen Oscars enda yttrande till mig efter
Carls första nattvardsgång: »Det var en vacker ceremoni.» Det
briljanterade korset ha de skickat till Norrige. Välan! jag
begär ingenting, jag behöfver ej utmärkelser. Carl Wingårds namn
dör i alla fall icke med honom sjelf. Men väl står jag ej
hos dem och det kan väl hända, att jag en dag blir tvungen att
läsa lagen för unga hofvet: jag måste då blifva en ny Laurentius
Petri, och jag skall veta att handla såsom han, ty skrämt mig
har ännu ingen.» —
Emellertid fortgingo de ceremonialia, i följd af den gamle
konungens död, hvilka, ehuru efterträdaren icke ogerna skulle
velat inskränka dem, han dock af pietet mot fadren och
dynastiens grundläggare icke kunde eller ens borde göra knappare och
tarfligare, än sedvänjan fordrade. Vid trängseln utanföre kongl,
slottet utaf nyfikne, som ville se den aflidne konungens lit de
parade, blef en dag ett fruntimmer ihjälklämdt. Det var vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
