Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
der och flor på hattarne, excellenserna långt hängande flor och
sorgekappor, grefvinnor, fruar, fröknar och jungfrur djupaste hvit
sorgedrägt; borgerskapet paraderade vid Carl X:s, Gustaf Ill:s,
Carl XIII:s ra. fl. begralhingar.
Utkastandet af begrafningspenningar, vid Carl XIV:s
begrafning, utgör också en tidsbild. Ett åsyna vittne beskrifver
det så: »Massan rusade efter hästarne från plats till plats, så
tätt vid hvarandra, att det hela liknade en enda stor framåt
flygande lavin, under hvilken passage många hattar och mössor
beröfvades sina egare och kastades i luften. Motstånd var
omöjligt; man måste följa med strömmen med eller mot sin vilja,
om man en gång blifvit deraf fattad. Så utkastades slantarne
och nu börjades kalabaliken. De främst stående kastade sig
genast mot marken, de efterstående öfver dem, så att stora hopar
lågo öfver hvarandra, med armar och ben i oafbruten
sysselsättning. De underst liggande tilltygades förfärligt, och om de
voro nog lycklige att gripa en slant, så var konsten att behålla
honom icke mindre. Hvar och en, som misstänktes att hafva
erhållit någon, blef af kamraterna noga visiterad öfverallt;
derefter rusade alla i ögonblicket åter upp och begåfvo sig efter
den ridande räntmästaren och hans följe till nästa torg. Senare
på qvällen utbjödos slantarne på alla kanter af staden till salu,
för det mesta af lärpojkar och hamnbusar, hvilka således måste
hafva varit de lyckligaste».
Den tärda skuggbilden af Magnus Brahe satt under
be-grafningsakten i Riddarholmskyrkan i riksmarskalksdrägt tätt
invid likkistan, troget och stilla så, som han sutit i långa år
vid den språksamrae konungens säng, hvarenda natt tills
framemot morgonen, och så som han sutit vid samma säng nästan
hela dygnet igenom under den döende konungslige vännens
långvariga sista sjukdom. Den så länge förhatade, förhånade och
smädade »gunstlingen», »excellentissimus» o. s. v. stod nu på
höjden af den mest enthusiastiska popularitet och en hel nations
uppriktiga deltagande. Skalderna prisade honom i det ena
poemet efter det andra. Böttigers slöts med dessa ord:
och Brahes namn skall med Carl Johans följa
i Sveas häfder intill tidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
