- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tionde delen.Tvisterna med Norge. - Carl XV:s kraft-period. Jernvägens westra stambana, 1860-1863 /
24

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

upptaga frågan om ståthållareembetets upphäfvande förr, än i
sammanhang med de förändringar eller tillägg till
föreningsbestämmelserna, som af den begärda revisionen kunna
föranledas.

Brochurer haglade nu å alla sidor; stridiga yttranden
framlades af svenska juris professorer, såsom Naumann och
Rydin, samt historiarum-adjunkten C. 6. Malmström; i
Christiania utkom en brochure, hvars författare kallade sig Lars
Heyer, bonde (från Gudbrandsdalen), och hvilken sade sitt
syfte vara att "få slut på den 45-åriga ohyggliga sanlvaron
med Sverige, hvilken så mycket skadat den skandinaviska
andan, gifvit den böjelse för advokatoriska konster och brist på
uppriktighet," och att i stället af begge länderna göra en
helstat: genom upphäfvande af svenska ständerförfattningen,
upprättande af helstatsparlament för hela halfön och Gröteborgs
eller Fredrikshalds utkörande till parlamentarisk’hufvudstad.
Språket i denna brochure var vackert och tankajna, ehuru
dristiga, högsinta. "England och Skotland räknade för 150
år sedan, när de kontraherade på samma sätt, endast 7
millioner menniskor. Sverige har hvad vi icke hafva, en
moralisk auctoritet, en plats, för längesedan förvärfvad i
Europas råd och traditioner... Vi blefvo i Kielertraktaten
bortskänkta åt Sverige, och endast Sverige, icke den svenska
kronprinsen, kunde i utbyte mot Norge gifva Danmark Pommern .. „
Om Konungen försökte att med krigsmakt, svensk eller norskT
tukta oss, skulle Europa döma att han vore såsom ordningens
upprätthàllare i sin fulla rätt... Förnya vi nu med alltför
stor häftighet våra gamla tvister, så fruktar jag nästan att
Europa dömer som ßrr och sätter sitt beslut af 1814 i
verket... Låtom då icke gamla antiskandinaviska passioner längre
komma oss att finna Sveriges adliga inrättningar odrägliga...
Traktan efter oafhängighet har så småningom öfvergått till
förakt mot andra, till mani för isolering och tillochmed
nästan till folkskygghet. J, upplyste storthingsmän, som kännen
• det föråldrade i ordet "oafhängighet", fatten mod att säga
folket, att ordet är utslitet. och dristen att lösslita eder från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/10/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free