Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII.
Fore Riksdagen 1844.
Carl Johans sista dictamen. — Svårigheten att efterträda honom. — Oscar
bedömd såsom »parvenu». — Reformforsök med nyårskort. —
Språkreform-försök. — Mezzofanti. — Svenskt bondevett. — Aftonbladets fördömande
af opinionsyttringar. — Nya Trollhätte kanal. — Urhygienen Mahner. —
Bönedagarnes ursprung. — Katoliken Nilsons landsförvisning. — Erik
Jansson. — Tvenne skråfrågor. — Riddarhusfynd. — Riksdagskallelsen. —
Ministèreförändring. — Agitation för representationsförändring. —
Erkebiskopen afvisas från konungens förmak. — Erkebiskopens tal till sitt
stånd. — Den »upproriske» erkebiskopen får briljanterade korset.
Icke var det någon riiiga uppgift för en son, som Oscar,
att bestiga thronen efter en sådan far, hvars sista dictamen,
från sotesängen den 11 februari (infördt i de af Geijer
författade personalier, som vid konungens jordfästning upplästes), lydde
så: »Jag önskar ej döden, jag fruktar den ej: min lefnad har
gått öfver 80 år. Naturen återtager sina rättigheter. Ingen
har fyllt en bana, liknande min. Man må öppna verldens
häfder! Jag har styrt folk, ömtåliga om sina rättigheter. Då
Napoleon anföll det land, som åt mig anförtrott sina öden, fann
han i mig en rival. De händelser, som förändrat Europa och
återgifvit det sin sjelfständighet, äro kända. Man känner också
den del, som jag deri tagit. Man studere vår historia från
Odins till våra dagar och säge mig: om ej den skandinaviska
halfön är af någon vigt i vågskålen af verldens skickelser.»
En sådan celebritet kunde Europas anborna konungar
erkänna i sin krets och tåla vid sin sida; men hans son, så
alldeles olika utrustad och rustad, så i saknad af alla lysande
an-tecedentia, så högst olik fadren till skaplynne och tendenser, så
föga imponerande till den yttre gestalten, hade mot dem en
Mina Samtida. II. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
