Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
de kommande på frukost, men dessa gammaldags gästfrihetshem
glesnade allt mer, och de flesta hemmavarande funno mer
beqvämlighet deri, att icke låta någon slippa in, utan blott hänga
ut en liten låda, i hvilken de besökande fingo aflemna sina kort.
Ännu ett Qerdedels århundrade senare tycktes reformen icke
.hafva blifvit fullt genomförd; äfven den har således fordrat en
»långsamt mognande öfvertygelse», likasom han från begynnelsen,
lik alla andra reformer, rönte häftigt motstånd från flera håll.
Det dröjde icke längre än till slutet af februari, då en
annan, af »Tidning lor Skandinavien» föreslagen, reform,
nemligen den att uti vårt umgängesspråk, i stället för ni eller
upprepandet af titeln, införa det danska de, af stockholmstidningar
började understödjas. Detta var, såsom våra läsare veta,
ingalunda det sista försöket att blanda danska språket i det svenska.
Såsom ett motstycke till denna farliga sträfvan kan derföre få
nämnas hvad en af våra landsmän skref från Rom den 27 jan.
1843, om den verldsbekante språkkännaren, kardinalen
Mezzo-fanti: »Han tillåter aldrig att vi tala anuat än svenska, hvilket
han gör som en akademiker och kallar vårt språk, med afseende
på dess harmoni: »Nordens Italienska». Då han talar danska
eller norska, sammanblandar han aldrig accenten eller
konstruktionen med den sve?iska. Han beklagar sig öfver
de få tillfällen, han eger att få tala finska och lappska, hvarmed
jag thyvärr ej kan tjena. Märkligt nog, att då man sällan eller
aldrig får höra lappska i fäderneslandet, skulle jag få höra det
af en kardinal i Rom. Oberäknadt sin omätliga språkkunskap
har Mezzofanti stora förtjenster i den lärda verlden.»
Såsom roligt prof på svenskt bondevett omtalades det året,
att då landshöfdingen (sedermera presidenten) Åkerman ville
öfvertala allmogen att upptaga en ny väg, för att undvika de
svåra Bondsjöbackarne, fick han svaret: »det kan väl vara godt
och väl att vägen blir jemn och icke mycket längre heller, men
så komma våra hästar att slita mycket ondt. De få ej pusta
ut någonsin, då backarne komma bort; det blir se’n att köra i
ett sträckande. Det är bäst som det är;» och professoren
Grafström, som uppmanade allmogen att tänka på en brobyggnad
öfver Ume-eif, möttes med invändningen: »Det är alltid så dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
