- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
7

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

das. Den sekten kom från Vestmanland till Gefleborgs län och
hade nu till chef en redan förut bekant bonde Erik Janson från
österunda socken i Westmanland. Han var på hösten 1844
inställd till kansliförhör i Westerås, och befanns utgöra en
interessant psychologisk företeelse. Hans yttre bar icke prägeln
af något ovanligt, mannen såg snarare tafatt och beskedlig1 ut
och icke ens hans ögon glimmade af svärmeriets eld. Ej heller
röjde han öfverlägsna själskrafter, men väl en rörlig tunga och
ett outtömligt förråd af bibelspråk, bakom hvilka han tog sin
tillflykt så ofta ban af logik bragtes i klämma, och så falskt
bokstafligt tolkade han dem, att han dermed kunde bèvisa allt
hvad han ville. Han sade sig vara syndfri; presterna kallade
han alla gudlösa och kände ingen enda sann ordets lärare.
Luthers böcker hade han brännt och anställde rätt ofta sådane
au-todaféer, emedan apostlarne likaledes brännt afgudiska böcker. "
Han författade sjelf psalmer i myckenhet, innehållet mera falskt
än sannt; formen var ofta oklanderlig, men språket hvimlade ej
sällan af kuriösa, smaklösa eller osvenska talesätt. Man ansåg
honom på den tiden hvarken vansinnig eller bedräglig, utan en
sjelf bedragen svärmare. Han hade »andan» och tolkade alltid
bibeln rätt, påstod han; sade sig vara sänd af Gud, ansåg sig
berättigad att fortfara med föreläsningar ur bibeln vid enskilda
andaktsöfningar inför menigheter, ty han ogillade alla af honom
kända svenska presters predikningar. Helt annorlunda bedömdes
han sedermera, då han efter många »förföljelser» i hemlandet
slutligen förmådde hela sitt anhang att, med honom såsom
styrande chef, öfverprest och lagstiftare, emigrera till Amerika,
der han för sin despotism, communism och otukt slutligen
blef nedskjuten .såsom en hund, af en förorättad äkta man. Yi
återfinna hans företag väl längre ned i dessa anteckningar.

Tvenne skrdfrägor kommo det året till tals; den ena
angick notfiskare, den andra mäklare. Notfiskareembetet ville
man förbjuda att fortfara med den gamla seden att hafva sina
notar och andra »fiskbragder» upphängda på muren vid
Norrström, nedanför kongl, slottets nordöstra flygel. Rättegång
anställdes och dervid upplystes att notfiskareembetet var kanske
det äldsta privilegierade embete i hufvudstaden, nemligen från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free