Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
»Älskade bröder och vänner! Vi hafve, såsom christne
höfves, börjat vårt sammanträde med bön till Gud om nåd och
hjelp till våra riksdagsförrättningar. Visdomens och råds,
kärlekens och kraftens Ande lede oss i all sanning! — Kallelsen är
icke längre den åldrige, vördnadsbjudande konungens. Det milda,
äfven mot de trottsige af hans barn försonliga tilltal, hvarmed
den ädle så storsinnadt slöt den sistlidne riksdagen, var hans
svanesång till Rikets Ständer. Ovansklig ära åt snillet,
dygderna och välgerningarna! Presteståndet särskildt hyllar
tacksamheten för den aktning, i hvilken den vise höll vår
bestämmelse, och för den landsfaderliga vården om våra
angelägenheter. — Arfvingen till den ärorikes kronor har tidigt velat
samla svenska folkets ombud kring sin thron. Vi hafve svurit
konungen vår trohet; vi skole ock visa denna trohet i det
biträde och den rådighet vid riksdagsärendena, konungen eger att
af oss vänta. — Vi böre från böljan betänka vår ställning. En
oro går genom tiden, sedan denna rubbat sina stöd. Ju mindre
mängden gör sig reda för sina önskningar, desto mera sväfva
dessa omkring politiska ämnen, de mest obestämda och
ombytliga af alla. Det regelband till lydnad för Guds och menniskors
ordning, christendomen ålägger, hafva många afkastat, och
derföre irra de, hänförde af sjelfviskhet och obändiga anspråk.
Inför dem gälla icke andras rättigheter, men endast deras egna,
ofta öfverspända. Samhället är för dem icke längre ett dyrt
anförtrodt arfvegods att vårda, tillgodogöra och efter hand
förbättra, men ett uppgifvet gärde till försök, helst efter
främmande mönster. Likväl har hvart och ett folk sin egenhet,
ut-preglad i dess historia. Men det folk, som icke aktar denna,
afkunnar sin egen dom till förgängelse. Ett statsskick, lösryckt
från rötterna i fosterjorden och i går på fri hand tillverkadt,
har ingen morgondag, än mindre någon framtid. Erfarenhet
borde, såsom samvetet, dölja’intet, borde lära att icke sky
åtan-kan på förra felsteg och ångern öfver förut begångna synder.
Sveriges häfder äro ock rika på varningar, och dagens händelser
ställa sig för ögat slående i sin likhet med det, oss vederfors
för icke fullt ett århundrade sedan. Partierna sletos då om
makten och gåfvo fäderneslandet till spillo. Frihet var ropet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
