Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
vändiga dertill; 9) Uti döpelsen med vatten meddelas
också-andan och följaktligen nya födelsen; 10) Altarets sakrament icke
allenast förkunnar Herrans död, utan ingifver verkligen lif i
själen; 11) Christi lekamen och blod äro verkligen närvarande i
Altarets sakrament, ehuru icke i materiel, betydelse; 12)
Rättfärdiggörelsen innefattar införlifvad Rättfärdighet, såväl som
till-räknad, och beror snarare på den förra än den sednare; 13)
Messoffret må nyttjas, så framt det sker endast till en
åminnelse och icke för vinning; 14) Skärselden må i viss mon
medgifvas, dock icke den romerska; 15) vördnad for reliker och
bilder må tillåtas, men icke det romerska tillbedjandet; 16)
Åkallan af osynliga varelser må tillåtas, dock icke uti den
romerska kyrkans afgudiska mening; de må åkallas for att medla,
men icke for att gifva; 17) Vi böra upplifva vår
uppmärksamhet på vissa yttre former och ceremonier, som hafva kommit ur
bruk. Dr Hook tillade, att det vore hårdt att förbjudas buga
sig för Herrans altare, så länge uti öfverhuset man ännu bugar
sig för konungens tomma stol. Femton biskopar uttalade en
afgjord förkastelsedom öfver denna lära, och sex andra, som
hindrats att yttra sig, ansågos vara af lika tankar med de förra;
hvilket i det närmaste vill säga samteliga biskoparne. Hos det
öfriga presterskapet troddes obenägenheten för Puseyismen vara
i tilltagande, helst denna skola började söndras inom sig sjelf
och delat sig i fyra partier: 1) the British Critic, som
fullkomligt antog Roms lära, med undantag af påfvens öfvervälde, 2)
Pusey, m. fi., som vidhöllo nyssuppräknade dogmer af modifierad
papism, 3) Hooks och Palmers parti, som i det hela gillade
Puseyismen, men ändå i följd af små skiljaktigheter offentligen
brutit med Pusey sjelf, och 4) återstoden af kämparne ur
engelska högkyrkan, hvilka icke ville gå så långt som de begge
nyssförutnämnda brancherna. Folket i allmänhet var rent afvogt
mot Puseyismen, och försöken att i åtskilliga kyrkor införa en
eller annan temligen oväsendtlig romersk ceremoni strandade mot
den nyktra engelska oviljan, oaktadt protestantismen der väl .
aldrig fullkomligt blef införd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
