Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
åt honom »Medaillen för Borgerdaad», hvilken han ock 1842
erhållit.
Hans rappel kungjordes offentligen den 9 Oktober 1845,
48 timmar efter konungens hemkomst från norska resan, till
hvilken tid den från Washington hemkallade kammarherren af
Nordin, som skulle blifva och äfven blef hans efterträdare,
hunnit hem till Stockholm. Saken väckte ofantligt uppseende och
mycken skriftvexling i tidningarne. Några påminte, att när vid
1834 års riksdag med grefve af Wetterstedt, som då ansågs
för ärendenas ledare å regeringens sida, d. v. statssekreteraren
v. Hartmansdorff råkat i strid om en af Statsutskottet
behandlad sak, hvilken tillochmed sammanhängde med en kunglig
proposition, hade sådant inga mepliga följder för v. H.; ej heller
blef presidenten friherre Jacob Cederström afsatt for det han,
såsom ledamot af Konstitutions-utskottet, bidrog att ställa
konungens rådgifvare inför riksrätt. Med de 2 ofvanbemälta
löjtnanterna egde det särskilda förhånandet rum, att den ene hade
hos konuugen personlig tjenst och lön, i egenskap af hans
ordonnansofficer, och den andres yttrande hade varit så otillbörligt,
att landtmarskalken nödgats offentligen varna honom. Somliga
antogo, att konung Oscars rådgifvare i det’ Palmstjernska fallet
hyst och utfört den tanken: att enär ett politiskt offer måste
frambäras på demokratiens altare, så låtom oss dertill utse en
man, så hederlig, att han ej skadar vår regering, änskönt vi
lemna honom det bästa tillfälle härtill. D. Allehanda försökte
till någon tid att framställa rappellen såsom hvarken politisk
hämd eller förföljelse, icke ens såsom bevis på personlig onåd,
utan såsom en helt vanlig plägsed att vid thronförändring äfven
ombyta envoyéer; men tillstod likväl att det särskilda
förhållandet egt rum med Palmstjerna, att han, »med strängt
konservativa politiska tänkesätt, syntes föga lämpa sig att representera
en konung, hvars afsigter visat sig vara att framgå i en liberal
och reformerände riktning». Sedan de liberala lyckats att fä
Palmstjerna rappellerad, trodde de sig hafva vunnet spel äfven i
afseende på envoyéen i -London, H. Ex. grefve Magnus
Björnstjerna. De påstodo i sina tidningar tillochmed, att han bordt
i främsta rummet entledigas. 1841, den 30 Mars, hade Af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
