Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
trappor fylldes af larmande pobeL 1841 anföll denna en
ut-skotts-ordförandes och 1844 belägrade hon flere nätter å rad en
talmans hus. Samma år entledigade konungen en adelsman
och 1845 en friherre från deras förtroendesysslor, utan annan
känd anledning, än deras offentligt uttalade politiska tänkesätt.
De konservativa yrka laglig frihet för representationen i det
hela, för hvarje stånd särskildt och hvarje riksdagsman, att utan
lock eller pock, i vederbörlig ordning få säga ja eller nej till
kongligt propositioner eller enskilda motioner; och de yrka
samma lagliga frihet för konungen, i förhållande till
representationen. Inga koalitioner, såsom näst före 1840 års riksdag, med
syftet af abdikation. Ty sådant passar blott »Drottsvikare».
De konservativa vilja således ej söka tilltvinga sig konungens
samtycke i någon fråga, genom att vägra anslag till
försvarsverket eller till undsättningskreditiv, eller draga redan beviljade
medels förvarande och förvaltning från kronans verk till
riksgäldskontoret, eller föreslå förminskning i hans eget underhåll
— såsom andra gjort tillförene. De vilja icke hafva en konung
utan veto. Om konungen vore lika inskränkt i Sverige, som i
Norrige, hvart skulle det, frågade de, taga vägen med de
förenade rikenas styrka och sjelfständighet? Lika litet vilja de
att konungens rådgifvare skola på hans fria vilja utöfva något
tvång, utan de skola enligt ansvarighetslagen »alltid låta sig
vårda om konungens makt — dock endast konungen råd gifva,
men ej jemte honom regera». — Sådant var det svar, de
konservativas d. v. hufvudman på riddarhuset i Morgonen gaf
D. Allehanda, till nyårsgåfva på bladets och årets sista dag,
1845. För den, som ännu ej glömt sin andel uti intrigerna
mot den gamle konung Carl Johan, innebar detta svar en vida
större skärpa i sak, än i ordalag. Det var en röst ifrån
Nemesis, en varning och en vink.
Märkvärdigt nog sammanträffade vid just denna tiden, kort
före årets slut, trenne omständigheter af betecknande art för
samteliga parterna: nemligen Aftonbladets stormlöpning mot den
nya regimen (15 Okt. 1845), fyndet af Bicherts bref ifrån Trufve
i representationsfrågan, och Konungens diktamen till norskt
statsrådsprotokoll uti riksrätts-frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
