Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’215
sade Tegnér att »om englarne skulle nedstiga på jorden och
predika, skulle de göra det så som Franzén». Med vidsträckt
andelig erfarenhet förenade han en outtömligt kärleksfull välvilja.
Hans herdabref vid tillträdet af Hernösands biskopsstift 1834
utgjorde det skönaste prof på hans rena och kristliga tänkesätt,
hans klara blick öfver kyrkans förhållanden, hans bepröfvade
erfarenhet och den apostoliska anda, hvilken talar och kännes för
hvad den ock verkligen är: som, helig ingifvelse. Som skald
tillhörde han den tidens mest berömda klöfverblad:
Tegnér-Franzen-Wallin, och blef bland dem den siste, som försvann.
Man liknade i denna trias Wallin vid thordönet, Tegnér vid
blixten och Franzén vid splen. Inom svenska vitterheten finnes
intet namn, som fördunklar hans. Han var härolden för ett
nytt tidehvarf i vårt folks bildning och smak, och från honom
utgick kanske egentligen den skönare, mera romantiska riktning,
som utmärkte det nittonde seklets skaldekonst i vårt land. Hans
ungdomssånger, de underbart sköna, enkla, men rena och till
hjertat gående, tonerna från det aflägsna Finland, som ammat
honom, genomflögo elektriskt den svenska allmänheten på
samma gång, hon lyssnade till Kellgrens och Lenngrens qväden.
Man kände sig öfverraskad af deras nyhet, icke blott i form,
utan i uppfinning och tanke. Hans lyrik var så klar och skär,
att man liksom ser den poetiska känslan lifslefvande tåras, le
och rodna i de välljudande, rhytmiskt behagfulla, verserna. Hans
pennas alster voro oräkneliga och hette, för att blott nämna
några: Skaldestycken, Menniskans anlete, Profpsalmer, Gustaf
Adolf i Tyskland, Julien eller Frihetsbilden, Columbus,
Lefnadsteckningar öfver Choraeus, Tegnér m. fl. — De sista
lefnadsåren voro hans kroppskrafter så medtagna, att han måste
vårdas som ett barn, medan själen ännu med full klarhet visste
att bilda sina poetiska skapelser, dem hans vårdarinna, hans
yngsta dotter, upptecknade: ty hon var både hans öga och hand....
»en gång skall Selma sitta på purpurmolnet der». Hans sista
stunder fridfulla, plågfria, förljufvade af alla då ännu lefvande
barnens närvaro. Han hade haft ellofva: »helgon som förr,
Franciscus bar försakelsens stämpel, Michael stridde som förr
mot draken och skyddade barnen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
