Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 .
var dem alla trogen — »usque ad» ... ty han såg i
konungen »Herrans smorda». Sjelf sade han om de fyra, han
tjenat: »Bland dem höll han mest af Carl Johan. Gustaf III fann
han snillrik och älskvärd for sin omgifning, med skarp blick
att upptäcka och utmärka skicklighet och nit; men der voro för
många inen, för att en man, med Rosenblads sätt att tänka,
kunde för honom fatta den innerligare tillgifvenheten känsla.
Carl XIII var en välmenande godsint Herre, men svag. Gustaf 4
IV Adolf var i hög grad ärlig och rättvis, så långt hans
förstånd sträckte sig; men han hade ett för högt begrepp om
plig-terna emot sig såsom konung, för att kunna värdera och
erkänna deras tjenster, som icke förstodo sig på eller ville förstå
sig på att i intrigväg göra dem gällande. Deremot var Carl
Johan en stor man, hvars gerningar befallde aktning, hvars
hjerta hos dem, som lärde känna det, till aktningen för den
store mannen måste foga tillgifvenheten för den ädle, och som,
oaktadt sin hetta vid vissa tillfallen, hade någonting lastande i
sina manér, som måste ytterligare fängsla dem, hvilka redan
vördade hjelten och monarken, och älskade menniskan.» Att
jemföra Rosenblad med Talléyrand är att kanske allt för
mycket smickra hans hufvud, men deremot allt för litet hans hjerta.
Han var icke så snillrik, icke så iskallt beräknande; han var
icke genialisk,’ men klok och välvillig, och derjemte förmodligen
allvarligt religiös. Ännu in i sednaste ålder bibehöll han
ungdomlig liflighet och styrka, i både yttre och inre hänseende, och
var nästan aldrig sjuk, förrän krafterna i Augusti började
af-tyna, och han småningom fick en lindrig gastrisk feber. Ännu
tio dagar före döden satt han vid skrifbordet, arbetande lika
kastlöst som förr; men de trenne sista dagarne medförde
fullkomlig kraftlöshet. Konungen (Oscar I) med sina trenne äldsta
söner bevistade begrafningen, både i sorgehuset och i kyrkan.
Som inga barn efterlefde, utdog grefliga ätten, och Bernhard von
Beskow krossade vapnet. Stoftet nedsattes, jemlikt den aflidnes
egen önskan, uti den graf i storkyrkan i Stockholm, der hans
långt förut bortgångna enda barn, en dotter, hvilade.
Också vid konungahuset snuddade dödsengelns vingar. Vår
drottning Josefinas närmaste syster, Eugenia Hortensia Augusta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
