Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’232
löjtnant Gedde, som förde upp oss på de högsta bastionernas
tinnar. Emellan fästningen och skansen Gyldenlöwe sträckte
sig en af de små planteringar eller trädgårdar, som tillhörde
kommendanten. I midten af en cirkelrund rabatt fann man
der ett 2 V2 alnar högt, åldrigt monument af sten, med ungefär
denna inskription: »Beleiringen ved Frederikshald den 11
December 1718». Stenen såg misshandlad ut, nästan som en
krympling, så hade den kringhackats utaf souvenirsamlare.
Några alnar utanföre rabatten syntes i gräset ytan af en gråsten,
i hvars ena sida en fördjupning blifvit inhuggen. På den punkt
af stenen, der inhuggningen blifvit gjord, skall Carl den Tolftes
armbåge hafva hvilat, då kungens lik togs upp med
sönderskjutet hufvud. I nyare tider har ett bättre monument blifvit
upprest, men ej der konungen stupade. På stadens skolhus läste
vi Carl Johans namnchiffre och inskriften »Monumentum regiæ
liberalitatis». På återvägen till Strömstad besöktes de tvenne
stenkretsarne från urminnes tid, vid Blomsholm. Den ena af
dem, i formen af ett skepp, hade 47 upprättstående stora
stenar, bland hvilka de begge i yttersta ändarne voro 4 gånger
högre än de öfriga, eller af 7 à 8 alnars höjd. De sades alla
vara förhexade, så att ingen kunde räkna dem rätt, utan att få
ett nytt antal för hvarje räkning; men nog fingo vi 47 på alla
sätt. Den andra kretsen stod högre upp på berget och bestod
af 11 domarestenar i ring. Näsinge prestgård, der en af mina
fordna gymnasiilärare, sedermera prosten Collander, residerade,
en dryg half mil ifrån Ideijorden, men alldeles invid den lilla
sjön »Prestvattnet», besökte vi äfven; likaså Skee prestgård, som
innehades af min fordne förmyndare, Lars Hiertas och min
ungdomslärare, prosten Traneus, hvilken H. i sin sjelfbiografi med
beröm omtalar.
Bland de norrmän, som besökte oss i Strömstad, erinrar
jag mig ännu rektor Frölich från Frederikshald, som utförligt
beskref norska skolväsendet, klockaren Uelands oväsende på norska
storthinget, hans 40 anhängare 0. s. v. F. bad mig sända
honom Wallins poem »Dödens Engel», hvilket tycktes ligga
honom mycket om hjertat. Mina läsare känna det tvifvelsutan,
och böra i motsatt fall skynda att läsa det. Det skrefs vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
