Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’240
dem en måg, en svärdotter och alla barnabarnen, hvilka
ännu-blott voro till antalet sju. Utsträckta i gröngräset, på den
sluttande åsen, med himmelen till tak och skogen till tält samt
hafvets solbeglänsta spegel till »fondridå», njöto vi vårt »otium cum
dignitate», ordagrannt »sub tegmine fagi». Det är så ljuft att
någon gång få vara menska blott, få vara son och bror. Jag
satt och sög på minnets karameller. Jag drömde om igen mitt
barndomslif, der jag nu låg på Hallandsås i gräset, med blåa
himlapellen öfver mig. Och hvart än tanken irrade, så kom
han städs till julhelgen tillbaka. Julaftonen stod fram i all sin
fordna glans. Den dagen på året hade jag alltid kännt mig
såsom barn och förnummit barnasinnet renast, sedan nemligen
jag blef äldre. Uti yngre åren klappade hjertat alldeles för
hårdt,’ i väntan på julklapparne. Men ju mindre dessa
intresserade, desto kärare blef mig dagen. Jag fann igen mig sjelf
som barn vid sex års ålder. Det var den första julafton, jag
rätt tydligt erinrar mig, och den första då vi syskon suto på en
sådan dag svartklädda kring den sörjande, unga enkan. Hon
hade, för att muntra upp oss, skickat fram en serveringsbricka
full af leksaker, men det blef ändå en tår i rosens kalk, ty jag
gret öfver förlusten af min far, midt ibland leksakerna. Och jag
var den äldste... Några år derefter kunde modren taga dagen
mera passivt; då var det barnen, som drogo försorg om dess
fröjder. Hela morgonen köptes julklapparne hem, hela
förmiddagen lackades de in, ju flera xlesto bättre; — en gång hade jag
köpt sexton synålar för en styfver stycket (styfver = ett halft
öre) och gaf dem alla åt min äldsta syster, men hvaije nål i ett
särskildt paket, ty på det viset fick man sexton julklappar. Huru
hänryckande det doftade af lack och ljus-os i rummen! Vid
middagstiden skuros och rullades vaxstapelbitar till julgranen och
anbrändes, så att oset nu raffinerades med vaxlukt. Att äta
middag — dertill hade vi hvarken tid eller lust. Vi skulle
kläda granen och julbordet; men vi blefvo dermed så tidigt
färdiga, att vi gemenligen sedan måste genomlefva ett par mörka,
långsamma timmar utan sysselsättning, innan thétiden kom, då
julqvällén begyntes. Och huru der ^edan lefdes och stojades!
paketer inkastades genom förstugudörren, golfvet betäcktes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
